Julen som kom och gick

 

 Min vackra julklappsskål

 

Så var julens dagar förbi och jag önskar jag kunde skriva att de var fyllda till bredden av harmoni, doftande hyacinter och tindrande små barnaögon. Om sanningen ska fram har julens fröjder naggats en aning i kanten av både magsjuka och feber. Dessutom blandades sjukdomar med ett minst sagt ostyrigt humör hos vår snart treåriga prins och ett envist diskbråck som återigen gjorde sig påmint hos min man.

 

Men med det sagt, stående här i köket knappandes på datorn med kinder blossande av feber och en kropp som värker, försöker vi hanka oss fram och hoppas på några fina lediga dagar tillsammans.   

 

 

Ett nytt år står för dörren. 

Jag anar att det inte ens kommer i närheten av att bjuda på lika stora överraskningar som 2013. Mer överraskad än vad jag blev, den där måndagen i slutet av januari, med graviditetstestet i min ena hand och  mannens nervösa röst i telefonluren i den andra, tror jag inte jag har blivit någon gång.

 

Jo, det är klart. 

En solig morgon i juni 2010 då plusset på stickan uppenbarande sig så fort att det inte bara gick att missta sig på. Men då hade vår längtan och önskan efter barn så länge varit så stark och så brännande att jag kanske blev mer rädd än överraskad egentligen. Att det visade sig vara två små som låg i magen var nog den största överraskningen.

 

 Årets pepparkaksbak

 

  Oavsett överraskningar. Att påbörja ett nytt år är alltid en skön känsla.

Lämna gammalt bakom sig. Blicka framåt. Förändra en del. Behålla det som är bra.

Förhoppningsvis få vara frisk och ha sina älskade runt sig.

 

Kram Anna

 

♥