tisdag 21 juli 2015

En bit på vägen.


Förra veckan? 

Tre visningar. 33 anmälda par. Tre dagars budgivning. 
Nerver på helspänn. 
Olidlig spänning ända in i det sista.

Kontraktet är skrivet. Och det blir nog riktigt bra det här. 
Huset kommer i kärleksfulla händer.

Nu väntar besiktning som förhoppningsvis går precis lika bra som vi tror. 

Och i Idyllen river vi väggar. Säljer möbler. Planerar kök.

Att verkligen vara på väg nu. Den känslan. Åh.


torsdag 9 juli 2015

Ett hem till salu.





Japp.

Där har ni det. Ett hem till salu,
Håll en tumme eller två för oss inför helgens visningar.

Annonsen i sin helhet hittar ni här.




Alla bilder i inlägget är via vår duktiga mäklare på ERA Fastighetsförmedling Wallin och Josefin på SE360.

måndag 29 juni 2015

Fototajm.


Hur man vet att sommaren verkar ha förvirrat sig bort och glömt både tid och rum?

Vårens penséer är fortfarande lika ljuvliga i slutet av juni som i början på april. 
Inget ont som inte för något gott med sig. 

Och här hemma slutspurtar vi. 
Eller ja, hantverkaren och mannen vill säga. Själv har jag kastat in handduken för ikväll. 
Imorgon kommer fotografen och badrummet är fortfarande inte helt klart. Hua! Lär bli en sen kväll och tidig morgon för att få allt städat och pimpat i tid. 

Imorgon alltså. 
Fototajm.


fredag 26 juni 2015

Regnfyllda sommardagar.




Det blev visst en liten paus i bloggandet.

Jag hade såklart tänkt titta inom och önska Glad Midsommar men en väldans massa annat kom emellan. Sånt som sjuka barn, never ending-renovering, mäklarträff och en styck borttappad datasladd. 

Så ett aningens försenat Glad Midsommar till er!

Nu är sladden upphittad i alla fall och jag kan överföra bilder från kameran igen. 
Kameran ja. Jag köpte ju en Canon EOS 700D förra året och det tar sin lilla tid att förstå sig på den. Minst sagt. Vi har inte direkt varit bästa vänner så här långt men jag tror faktiskt det börjar vända nu. Jag har aldrig fotat manuellt förut och tycker det har varit riktigt svårt att få till skärpan i bilden. Att jobba med slutartid och ISO-tal - inte helt enkelt. Men skam den som ger sig!




Hos oss har semestern börjat och barnen och jag gör vårt bästa för att inte slita vårt hår av frustration över sommardagar med 12 grader och regntunga moln. Det går väl sådär men vi kämpar bannemig i alla fall. Dom tre finaste har oändligt med spring i benen, dom kramas och bråkar vilt om vartannat och tillsammans skapar dom en ljudnivå som når himmelska höjder. 

 Jag tänker inte ljuga eller försköna. 
Det är tufft att ta hand om två 4 1/2 åringar och en 1 1/2 åring själv varje dag medan mannen sliter med att färdigställa allt inför försäljningen. Att vara två gör vardagen så mycket enklare. Och roligare. Det jag längtar mest av allt efter just nu är familjetid. Bara vi fem. Tillsammans.

Och jag längtar tills vi är på plats i vårt nya hem. 
Längtar efter att få stänga dörren till vårt lilla Ystadhus och säg hej till livet i idyllen. 




Men fram tills dess är det bara att kavla upp ärmarna och kämpa på. 
Var och en på sitt håll men ändå tillsammans. 

Nästa vecka blir badrummet klart. Efter 5(!) veckor är det väldigt efterlängtat kan jag säga. Dessutom kommer fotografen till oss och förhoppningsvis är en styck annons redo att läggas ut hos mäklaren och på Hemnet. 

Nog är det en tröst alltid, lite gråmulna och regnfyllda sommardagar som dessa.


fredag 12 juni 2015

En annorlunda helg.


F.r.e.d.a.g.

Äntligen helg och inte vilken helg som helst. 
Vi ska nämligen ge golven en mycket väl behövd omgång med färg. Och med golvmåleri kommer massor av arbete såklart. Hela bottenvåningen måste tömmas ut. Men kanske störst av allt. Det går inte att sova här. 


Så i helgen packar vi för en natt eller två i Stinshuset. Några madrasser, lite god frukost och den där känslan av att vara på plats i vår idyll. Om än bara för några timmar. 

Varför vi lägger tid på att måla golv i ett hus vi ska sälja?
Svaret har ni här.


Tror bilden talar sitt eget tydliga språk.

Så alltså.
 Den sista helgen med dessa sorgliga och skavda golv. Om några dagar har dom återfått sin forna glans och hela huset kommer att lysa upp. 

Det kommer bli bra det här eller vad tror ni?


måndag 1 juni 2015

I väntan på värmen.



Vad kan vara bättre än att börja veckan med jordgubbar? 

Söta härliga bär av nån sort som smakar både jordgubbe och smultron på en och samma gång. 
Särskilt en kall och regnig måndag som denna. Hallå sommaren! Var blir du av? Jag längtar efter dig.



Och här är två till som längtar. 

Två som vill ta ut "jattenpoolen" och bada tills fingrarna är alldeles skrynkliga. Två som vill viras in i sina badkappor och dricka äppeljuice på solvarma madrasser. 

Men men.

Den där "jattenpoolen" verkar få stanna i förrådet ett tag till och vi får hitta på annat att roa oss med. 
Som att ha pyjamasdag och hitta på massa fyraårs-bus medan lillebror sover middag. "Fota min Pippiklänning" tyckte Liv. Alla sorters klänningar och nattlinnen är mycket bra enligt min flicka. Byxor är mindre bra. Bäst av allt är inga kläder alls. 


Eller kanske titta på piratfilm och dansa framför tv:n tyckte Viktor. Han som har skrapat näsan och munnen på dagis och som alltid har ett svärd med sig. Antingen nerstucket i tröjan eller kalsongerna. Inte heller den här lille mannen är så glad för kläder som ni märker. I varje fall inte byxor. "Ti-sört" går bra däremot.

Så vi dansar och sjunger, fotar nattlinne och stoppar munnen full av jordgubbar medans vi längtar efter sol och sommar. Det gör onekligen väntan lite roligare i alla fall.


lördag 30 maj 2015

Det går framåt.



Helg för mig nuförtiden betyder en efterlängtad sväng ut till Stinshuset med en och annan välfylld flyttlåda i bagaget. Idag åkte jag iväg med böcker, tidningar, plädar och dukar och lite annat som ändå inte behövs inför visningen. Det börjar tömmas på allvar nu i alla gömmor. Och i Stinshuset fylls det på i det där rummet som vi försöker samla det mesta i. Det rum som vår Liv sen kommer att få som sitt alldeles egna. 

Även om det bara är för en kort stund betyder det hur mycket som helst att få komma ut till huset varje helg. Den där kittlande känslan i magen av att veta att vi snart är där för att stanna. Allt roligt som väntar. Tid med familj och vänner. Sömniga frukostar på trädäcket. Skratt och lek. Underbara sommarkvällar (och såna vill vi ha många av). Lugnet och tystnaden. 


Här hemma då?

Ja, under veckan har ett styck badrum rivits ut och rörmokaren har kallats in för att göra sitt innan väggarna ska putsas. Mannen har kört iväg två välfyllda släp till tippen och min pappa har målat och donat medan vi har varit på jobbet. Lite vab har vi också hunnit med. 

Och det har utlovats lite värme i veckan som kommer. Åh, sommartid alltså. Hur härligt är inte det?
Jag tänker ägna närmsta tiden åt att ge trädgården en rejäl uppfräschning. Dra ogräs, plantera om lite i rabatterna och fylla upp odlingslådorna med sallad och annat man bara inte kan leva utan en hel sommar. I växthuset har tomatplantorna börjat ta fart och snart är det tid att plantera gurka. 

Bästa tiden framför oss. Absolut bästa.


onsdag 27 maj 2015

Tre små älskade.


Söndagen ja. 

Dagen då tre små älskade för första gången fick möta sitt nya hem. Små ben som sprang över gräset precis sådär fort som bara små ben kan, som små virvelvindar. Händer som ivrigt utforskade, kände på trädäcket och plockade blommor. Och solen sken på oss. 

Kärlek på den.


lördag 23 maj 2015

Att slutföra ett hus.


K.A.O.S

Om än ett organiserat sådant är det väl ändå det som bäst beskriver vardagen i vårt lilla parhus just nu. Allt som inte blivit gjort typ de senaste 10 åren görs nu i en rasande fart. Och det känns som vi har saker precis överallt i hela huset. Allting flyttas runt för att kunna komma åt med pensel och färg eller för att kunna fixa sådant som behövs bytas eller lagas. Det är stökigt och rörigt, trångt och stressande men ändå fantastiskt härligt att vara igång.

Men ett rum börjar få den där rätta finishen i alla fall. Matrummet. Ny tapet och pärlspont gav det här rummet ett välbehövligt lyft inför den kommande försäljningen. Den gamla tapeten? Ja, den var minst sagt i ett bedrövligt skick med matfläckar lite här och var, märken efter kattklor och lite annat smått och gott en trebarnsfamilj lyckas åstadkomma i ett rum på fyra år.




Det jobbas för fullt i princip överallt men det största som händer är väl ändå att vi har hantverkare på plats för att riva ut vårt gamla badrum och sätta in ett sprillans nytt. 

Varför? 
Den som kanske följt bloggen sen start vet att vi gjorde vårt badrum själv för 6 år sedan. Trist nog har vi fått problem med krackelerade kakelplattor. Rejäla sprickor över flertalet plattor. Verkligen tråkigt men bättre att ta kontroll över situationen och sälja huset med vetskap om att allt är i sin ordning. 

Så nytt badrum blir det alltså och jag tänker mig ett ganska klassiskt sådant. Det lutar åt ett svart och vitt rutigt golv, vita plattor på väggarna och en porslinsho som andas lite sekelskifte. 



Det är en märklig känsla att se, hur alla dom där sakerna man tidigare ägnat sig åt att skriva ner på långa att göra-listor under alla år, äntligen blir gjorda. En efter en bockas dom av. Det är märkligt eftersom man inte riktigt gör det för sig själv längre. Inte för att skapa en hemkänsla eller förverkliga en dröm utan mer som en investering. En investering som i och för sig kan ge en bättre start i vårt nya hem om det vi gör tilltalar någon annan. Men ändå, lite som att bjuda på fest utan att få delta själv eller laga massor med god mat men inte få äta. 



Bästa sättet att glömma kaoset? 

Plocka några rabarber i trädgården, baka en paj, vispa ihop godaste vaniljkrämen, packa in familjen i bilen och kör ut till vårt vackra Stinshus. Och det är precis vad vi gör imorgon. Några timmar tillsammans med mannen, barnen och mina föräldrar och plötsligt känns nog allt ganska enkelt och självklart. Några timmar att ladda batterierna och andas in djupt.



Ja, det är ett märkligt jobb att slutföra ett hus.
Den där känslan av att inte riktigt få vara med längre.

 Men, det leder framåt till något så mycket större, till en ny framtid. Och det, om något, är ganska stort att faktiskt få vara med om.


fredag 15 maj 2015

Hej huset.


Tillträdesdag. 
Äntligen kom dagen då vi fick nycklarna till vårt vackra Stinshus. 

Direkt efter uppgörelsen på banken körde vi med fullastad bil raka vägen ut till det som ska bli vårt nya hem. Vägen ut ja. Den som går över böljande gula rapsfält, kringelkrokvägar genom det skånska landskapet och slutligen över en bro alldeles intill en magiskt vacker gammal gråstenslänga. Tänk att man, bara 15 minuter från Ystad, kan landa rakt in i en lantlig idyll. 


Huset då? Ja, det är ett 100 år gammalt ombyggt parhus. Förr om åren var fasaden helt klädd i rött tegel men som ni ser är den vitputsad nu. 160 kvadratmeter hus, 1 400 kvadratmeter tomt och ett generöst trädäck rakt utanför köket. Vad mer kan en trebarnsfamilj begära? 



Bästa säljarna lämnade kvar både vackra utemöbler, grästrimmer, förrådsinredning och en massa andra bra-att-ha grejer. Vilken lycka att få köpa av människor som så tydligt visat vad det här huset har betytt för dom. Det känns som att huset har varit i kärleksfulla händer.


Och även om dagen gick i ett, med en bil som nog slog rekord i att köra fram och tillbaka mellan staden och landet, hann vi känna den där fina känslan av att ha hittat ett nytt hem att älska. Att gå genom rummen, mäta lite, hålla upp tapetprover (japp, hela högen med tapeter fick följa med) och på det enklaste vis äta lunch vid ett litet trädgårdsbord i vårt nya kök och matrum. Allt medan vårsolen strålade på oss hela dagen lång.

Bättre tillträdesdag kan man bara inte önska sig.
Och det är nu det börjar. På riktigt.


onsdag 13 maj 2015

Mera tygkärlek.


Och idag kom något väldigt efterlängtat med posten. Mitt nya vackra täcke. 
En ljuvligt mjuk dröm i blått och vitt som hela familjen kan krypa ner och mysa under. Dyrt? Ja,egentligen alldeles för dyrt men ibland är det bara kärlek vid första ögonkastet.  


Lite mer plånboksvänligt var dom här fynden. En vacker tygklädd ask och en modell mindre fuskvariant av renhorn. Dom där hornen blev både mannen och jag så pass förälskade i att jag nog väldigt snart tittar inom butiken igen och köper den stora varianten också. Och kanske, men bara kanske, följer även ett renskinn med hem nån dag. Ömtåligt, aningen opraktiskt, men så vackert och helt rätt för känslan jag vill skapa i Stinshuset.

Ja, det här med att köpa nytt hus har verkligen fått mig att gå fullständig bananas på vacker inredning. 
Men vad gör väl det så här två dagar innan dagen D?


tisdag 12 maj 2015

Lite tygkärlek.


På fredag är det äntligen dags. 

Vi får nycklarna till vårt nya hem och rivstartar helgen med att köra ut allt mellan himmel och jord till Stinshuset som inte gör någon nytta här hemma längre. Sånt som mest bara är i vägen när man ska ha visning och så. Hela helgen har jag sorterat barnkläder och julsaker. Påskpynt och böcker. Det är en skön känsla att rensa ut sånt som ändå inte används längre. Och som en bonus gör man ju plats för nytt. Bara en sån sak.


Som det här underbara paisleymönstrade överkastet från IB Laursen (det och mycket annat hittade jag här). Väntar på ytterligare ett härligt täcke som kommer att bli så fint i den nya soffan. Dessutom kommer det att göra ett fantastiskt jobb med att dölja alla skavanker som finns i vår nuvarande soffa. 



På fredag alltså. 

Nu är det nära och det pirrar allt lite extra i magen.


LinkWithin

Related Posts with Thumbnails