Växthus och hälsan är allt.

Säg ordet köksträdgård och jag får något drömmande i blicken. Jag ser framför mig odlingsbäddar fyllda till bredden av sallad, mangold, ringblommor och selleri. Och jordgubbar såklart. Massor av ljuvliga bär som gör barnen lyckliga och alldeles röda om munnen. Singel som knastrar sådär skönt under fötterna och tramptimjan som framfusigt breder ut sig mellan plattorna i gångarna.

Och kanske ett växthus. Ett växthus byggt av gamla olivgröna fönster, ett golv av marktegel och en murad odlingsbädd som rymmer tomat, chili och gurka. Röda, gula, små, avlånga, söta, gröna, runda och starka... I fönsterkarmen står gamla lerkrukor på rad och i var och en växer alla möjliga sorters basilika man bara kan tänka sig. Och så doften av jord förstås. Tung. Fuktig. Solvarm. Magisk.

Och det bästa av allt? Precis allt det här finns i min egen köksträdgård.

Det är något så djupt tillfredsställande med att odla. Något som flirtar med ens innersta och väcker alla våra sinnen. Att så ett frö, plantera, vattna, vårda, skörda, njuta... Det kan hela en ledsen själ och locka fram livslust, kraft och mod. Minska stress och ge välbehövlig vila. Inte undra på att man använder trädgårdsarbete som grön rehabilitering. Att odla är helt enkelt fantastiskt på så många vis!

Det får mig att vilja leva ett grönare, renare och lite enklare liv. Jag är helt såld på vad bra mat kan göra för vår hälsa och lusläser nya gröna bloggar så fort jag har en minut för mig själv. Jag vill hjälpa till att skapa en mer hållbar värld genom att välja ekologiskt så ofta jag bara kan. Och visst hade det varit ren lycka om jag kunde väcka barnens intresse för allt underbart köksträdgården har att ge. Jag vill vara mamman som låter alla tre vara med redan från barnsben även om jag något skamset måste erkänna att jag inte alltid har tålamodet. Men vem har det? Oavsett, jag är helt enkelt en trädgårdsnörd rakt igenom.

Så till växthuset. I våras kavlade mannen upp ärmarna och började bygga. Murade en grund av återvunnet tegel, byggde en trästomme och monterade fönster. Han rotade fram den gamla skafferidörren vi sparat i källaren och lade ner sitt hjärta och själ för att få det klart tills odlingssäsongen satte igång. Men när han nästan var klar orkade inte ryggen mer. Förmodligen ännu ett diskbråck och en 6 veckor lång sjukskrivning. Kanske längre. Men vet ni, vi klarar det med. För det där krigarhjärtat jag skrev om tidigare, det bankar hårt nu. Och när det går tungt stannar vi i växthuset ett tag, han och jag. Vi pratar hälsa, framtid, drömmar och familj. Påminner varandra om vad som är viktigt i livet.

"Life is what happens while you're busy making other plans".

 ♥