Sommaren är här och med den kom också ljuset, livet och grönskan. Denna grönska som så fullkomligt tar andan ur mig. Slutar man någonsin förundras över hur magisk naturen är? Blomsterknoppar som bokstavligen brister rakt framför mina ögon och pallkragar fyllda till bredden av sallad, mangold och sockerärt. Och alla insekter som surrar frenetiskt och arbetar non stop trots att barnen ger dom en kalldusch med vattenslangen lite titt som tätt. Dessa små krigare som inte låter sig stoppas eller slås ner. Som är tillbaka där bland blommorna så fort vingarna bär igen.
Själv betraktar jag hela föreställningen med beundran i blicken. För tänk vilken urkraft och drivkraft som finns hos minsta lilla bi eller humla. Att aldrig ge upp trots att livet bjuder på en och annan kalldusch. Och jag tänker att det nog finns ett krigarhjärta även i mig.
♥
Vad härligt med ett nytt inlägg från dig! Och att du har ett krigarhjärta det är jag säker på, vännen. Stor kram💞
SvaraRadera