Huset vi växte ur. [Andra delen]

Jag tänker inte ägna många rader åt att gräva ner mig i eller försöka ge mig på att återberätta om året som gick. Det finns helt enkelt inte särskilt mycket positivt att säga och därför känns det rätt att inte ge det något utrymme här bloggen. 

Så.

Istället hoppar vi rakt in i vår vardag just här och nu. För den däremot är galet spännande.

Vet ni, vi är inte husletare längre. Efter många turer hit och dit har vi äntligen hittat vårt nya hem. Ett stort vitt 100 år gammalt hus ute på landet med gott om plats för hela familjen. Ett vackert hus att göra till vårt alldeles egna. Och visst finns det både kor, hästar och hönor runt husknuten, precis som i mina drömmar. Huset kallas för Stinshuset, ett namn från den tiden då det fortfarande var ett parhus och det i vars en halva bodde två stinsar. 

Stinshuset alltså. 

Ett hem med en unik historia som vi nu får vara med om att forma i framtiden. 

 Innan livet kom av sig sommaren 2014 påbörjade jag en slags hyllningsresa genom det som varit vårt hem i 10 år och det känns inte mer än rätt att fortsätta där jag slutade i februari 2014.

Så, över till vardagsrummet.

Ett av husets mest använda rum precis bredvid vårt kök och matrum. Ett rum som fullkomligt badar i ljus soliga vår- och sommardagar. Här samsas både gammalt och nytt men allra mest glad är jag för vårt ommålade drängaskåp. Ett skåp som såg ganska sorgligt ut när vi köpte det (och inte luktade det särskilt gott heller för den delen) men som, med lite färg och kärlek, numera är rummets mest omtyckta.

Ett rum som ständigt är belamrat av barnens leksaker, vilda lekar och mys i en sliten soffa vars dagar numera är räknade.  



 Ja, där har vi den. En liten kort andra del om huset vi kom att växa ur. 

Blir det en tredje? Förhoppningsvis!

För en sak är säker. Bloggen har varit djupt saknad under året som har gått. 

 Å Stinshusets äventyr ligger ju framför oss. En resa jag mer än gärna vill dela med mig av.

♥