Att slutföra ett hus.

K.A.O.S

Om än ett organiserat sådant är det väl ändå det som bäst beskriver vardagen i vårt lilla parhus just nu. Allt som inte blivit gjort typ de senaste 10 åren görs nu i en rasande fart. Och det känns som vi har saker precis överallt i hela huset. Allting flyttas runt för att kunna komma åt med pensel och färg eller för att kunna fixa sådant som behövs bytas eller lagas. Det är stökigt och rörigt, trångt och stressande men ändå fantastiskt härligt att vara igång.

Men ett rum börjar få den där rätta finishen i alla fall. Matrummet. Ny tapet och pärlspont gav det här rummet ett välbehövligt lyft inför den kommande försäljningen. Den gamla tapeten? Ja, den var minst sagt i ett bedrövligt skick med matfläckar lite här och var, märken efter kattklor och lite annat smått och gott en trebarnsfamilj lyckas åstadkomma i ett rum på fyra år.

Det jobbas för fullt i princip överallt men det största som händer är väl ändå att vi har hantverkare på plats för att riva ut vårt gamla badrum och sätta in ett sprillans nytt. 

Varför? 

Den som kanske följt bloggen sen start vet att vi gjorde vårt badrum själv för 6 år sedan. Trist nog har vi fått problem med krackelerade kakelplattor. Rejäla sprickor över flertalet plattor. Verkligen tråkigt men bättre att ta kontroll över situationen och sälja huset med vetskap om att allt är i sin ordning. 

Så nytt badrum blir det alltså och jag tänker mig ett ganska klassiskt sådant. Det lutar åt ett svart och vitt rutigt golv, vita plattor på väggarna och en porslinsho som andas lite sekelskifte. 

Det är en märklig känsla att se, hur alla dom där sakerna man tidigare ägnat sig åt att skriva ner på långa att göra-listor under alla år, äntligen blir gjorda. En efter en bockas dom av. Det är märkligt eftersom man inte riktigt gör det för sig själv längre. Inte för att skapa en hemkänsla eller förverkliga en dröm utan mer som en investering. En investering som i och för sig kan ge en bättre start i vårt nya hem om det vi gör tilltalar någon annan. Men ändå, lite som att bjuda på fest utan att få delta själv eller laga massor med god mat men inte få äta. 

Bästa sättet att glömma kaoset? 

Plocka några rabarber i trädgården, baka en paj, vispa ihop godaste vaniljkrämen, packa in familjen i bilen och kör ut till vårt vackra Stinshus. Och det är precis vad vi gör imorgon. Några timmar tillsammans med mannen, barnen och mina föräldrar och plötsligt känns nog allt ganska enkelt och självklart. Några timmar att ladda batterierna och andas in djupt.

Ja, det är ett märkligt jobb att slutföra ett hus.

Den där känslan av att inte riktigt få vara med längre.

 Men, det leder framåt till något så mycket större, till en ny framtid. Och det, om något, är ganska stort att faktiskt få vara med om.

♥