Tänk att det redan gått två år sen den här ljuvliga pojken kom till oss.
Vår fina Albin.
Vi kallar honom bebis allihop, fyraåringarna med, men det är han ju förstås inte alls.
Han som försöker prata och göra sig förstådd, som nog själv tror sig vara precis lika stor som sina syskon. Han som avskyr att bli hindrad i sin framfart och som älskar sin alldeles för stora blårandiga snuttefilt. Han som lägger armarna om min hals och snurrar in händerna i mitt hår. Och som delar ut blöta pussar till hela familjen med förtjusta glädjetjut.
Han som försöker prata och göra sig förstådd, som nog själv tror sig vara precis lika stor som sina syskon. Han som avskyr att bli hindrad i sin framfart och som älskar sin alldeles för stora blårandiga snuttefilt. Han som lägger armarna om min hals och snurrar in händerna i mitt hår. Och som delar ut blöta pussar till hela familjen med förtjusta glädjetjut.
Nej, någon bebis är han inte alls längre utan snarare en stadig liten kille alldeles fylld till bredden av med energi, vilja och kärlek.
Han som får mig att ödmjukt tacka livet för att just han kom till oss en höstmorgon i september för två år sen.
♥
Det är fantastiskt att få vara mamma! Jag har en 2-åring och en blivande 6-åring. Full fart men så många fina stunder! Vår 2-åring bubblar också av ord samt vill hänga på sin storebror i det mesta. Lycka till med nya huset!
SvaraRaderaKram Anna
Åh så fint! Blir alldeles tårögd.
SvaraRadera