För snart fem år sedan...

Snön låg vit och vacker över hela trädgården

Vackra detaljer på fasaden

Blivande blomsterverkstad

...den 14 december 2004, öppnade R och jag för första gången dörren till vårt eget lilla hus. Ett rött gatuhus från 1909 på 100 kvm. Inte så stort men med massor av möjligheter - det vill säga om man kunde se förbi den yta huset hade invändigt just då. Alla rum var målade i skrikiga färger; hallonrött, senapsgult, blått, orange... Som om det inte var illa nog var alla innertak klädda i furupanel som gulnat. Kort sagt som att bo i en bastu med regnbågens alla färger på väggarna.

Mannen och jag drömde om ett lantligt hem i vitt med synliga takbjälkar, trägolv och massor av fårskinn. Just då kändes det som vi befann oss väldigt långt ifrån den drömmen men vi levde på visionen och påbörjade en tre år lång renovering.

Innertaken revs ner

Tak och väggar frilades

Balkarna kom fram

Vi började en trappa upp och rev precis allt som fanns innanför våra fyra tegelväggar. R och min fantastiska pappa släpade ut åtskilliga ton av gammalt bråte. Container efter container fylldes. Gårdsplanen var periodvis nästintill oframkomlig.

Belamrat var ordet

Fokus hamnade på sovrummet. Den gamla planlösningen kändes för trång och det saknades garderober. Alla som har riktigt gamla hus vet att man inte ges någon större möjlighet till förvaring. Det är lite det som är charmen men nånstans måste man ju gömma undan saker.

Golvet i sovrummet

Platsbyggda garderober växer fram

Efter ett års slit kunde vi äntligen sova första natten i vårt nya sovrum.