tisdag 18 februari 2014

När vardagen kommer av sig.

Så händer det plötsligt.
 
Det där man till varje pris försöker undvika men som man aldrig helt kan styra över.
Och när jag sitter där på britsen, under lysrören i rummet på akuten med min lilla ljuslockiga pojke i famnen, fladdrar det nervöst i magen. Hans ansikte är blossande rött av febern och efter en stund somnar han tungt i mina armar. Utmattad av smärta och av alldeles för många timmar hos den ena doktorn efter den andra.

Och hjärtat känns som det ska gå i tusen bitar.

 

Det började egentligen ganska oskyldigt.
 
En liten fot som fastnade i stolen på förskolan och en lilltå som visserligen blev både blåslagen och öm men inte mer än så. Men så, några dagar senare, började det göra ont. Riktigt ont och en oroväckande röd strimma fanns helt plötsligt på fotens ovansida. Och den finaste och jag skyndar genast iväg till vårdcentralen. Ipren, Kåvepenin och ring om det blir värre sa doktorn.
 
Och värre blev det.
 
Efter två dagar kom feberfrossan och återigen rusar vi iväg, min pojke och jag. Men den här gången släpper dom inte hem oss. Vi remitteras från vårdcentral till barnmottagning. Och från barnmottagning till ortoped på akuten som lägger ett snitt i den lilla tån på pojken som betyder allt för mig. Sen sitter vi där på britsen tillsammans och jag vaggar honom till sömns i min famn. Han sover fortfarande tungt medan vi åker upp till fjärde våningen och det rum med fotbollstapeten på barnavdelningen som kom att bli vårt under fem dygn.


 
Man sätter näringsdropp och ger honom antibiotika intravenöst var sjätte timme. Tar blodtrycket en gång i timmen och känner på pulsen. Och nånstans, när jag stryker med handen över hans ljusa lockar, börjar det gå upp för mig hur sjuk han egentligen är. Bakterier har letat sig in i såret på lilltån och läkarna pratar om allvarlig infektion och blodförgiftning.
 
Men han är en kämpe, vår pojke.

Han leker och drar droppställningen efter sig. Ibland blir det jobbigt såklart. Det gör ont i armen och han snurrar in sig i slangen. Och vi försöker trösta och hjälpa honom på andra tankar. Så går det bra en stund till.

 
Och i helgen fick han äntligen komma hem.
 
Han som varit så otroligt tapper och som vunnit många hjärtan där på fjärde våningen. Fortfarande trött och medtagen förstås men hemma i alla fall. Och vi kan äntligen andas lite lättare när en liten ljuslockig återigen är hos oss.

Tills idag. När eländes febern kom tillbaka.
Akuten, barnmottagningen och ännu en gång ett rum där på fjärde våningen.
 
Och där står vi nu.
Med en liten älskad som har foten i bandage och en vardag som helt kommit av sig.


 


12 kommentarer:

  1. Åh stackars liten, hoppas att allt ordnar upp sej och han blir frisk snart. styrke kramar . Annika

    SvaraRadera
  2. Så ont det gör när ngt händer ens älsklingar, de som betyder allt för en och som bara ska må bra. Hellre tar man smärtan själv, om man bara kunnat. Hejar på din lille kämpe att han snart ska må bra igen!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  3. Men lilla vännen! Hoppas han snart är bra igen! Så jobbigt både för er och för honom! Usch! kram

    SvaraRadera
  4. Det finns väl ingenting som berör en så än just ens barn... och om de sen blir sjuka blir man helt till sig av oro.
    Hoppas allt ordnar upp sig och han frisknar till.
    Vackra bilder från ert underbar hem i tidigare inlägg :)
    Kram
    Jessica

    SvaraRadera
  5. Åhhh stackars stackars liten!! Skickar massor av styrkekramar till er o hoppas att
    han ska bli samma lilla busiga, ljust lockiga gosse så fort som möjligt!!
    Varma Kramar Elin

    SvaraRadera
  6. Åh stackars liten!! Gör ont i mammahjärtat när de små inte mår bra! Min yngsta son fick förkylningsastma när han var 10 månader och vi var inlagda på sjukhus 3 dagar varje månad i ett halvår innan vi fick ordning på medicineringen. Kände oss så fruktansvärt maktlösa och panikslagna när vi såg hur jobbigt han hade det med andningen. Förstår verkligen din rädsla!
    Hoppas din lille son snabbt frisknar till igen så ni får åka hem!
    Kram
    Anne-Lie

    SvaraRadera
  7. Men huga....stackars liten!
    Hoppas liten blir frisk fort

    Kram Lena

    SvaraRadera
  8. Hoppas han kryar på sig snart!!
    Kram ♥

    SvaraRadera
  9. livet är sårbart och kan ändras snabbt ....
    tur att det går åt rätt håll för grabben

    SvaraRadera
  10. Hey there this is kind of of off topic but I
    was wondering if blogs use WYSIWYG editors or
    if you have to manually code with HTML. I'm starting a blog soon but have no coding knowledge so I
    wanted to get advice from someone with experience.
    Any help would be enormously appreciated!

    Here is my web blog :: Nike Roshe Run Mens

    SvaraRadera
  11. Although there is that barely-there effect, this spectacular barefoot trainer has a foam arch support and
    a strategically positioned toe bumper that offers the ideal support for
    your whole feet. This shoe gives multi-directional support that simulates barefoot running.
    The shoes apparently do not rub sore spots on the feet which make
    your feet feel nice after every workout.

    my site :: nike free run billig nettbutikk norge pris 2014

    SvaraRadera
  12. I simply couldn't depart your site prior to suggesting that I actually loved the
    usual info a person provide on your guests? Is gonna be again regularly to investigate cross-check
    new posts

    Visit my web page - buy insta followers

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en hälsning till mig. ♥

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails