Huset vi växte ur. [Första delen]







 

Vi är ju husletare nu.

Och när jag tänker på det är vi det av det mest underbara skälet av alla. Vi och dom tre finaste får helt enkelt inte längre plats i huset. Dom tre. Våra mirakel. Kan man tänka sig ett vackrare skäl att söka ett nytt hem än så?
 

Jag tänker att jag vill ta er på en tur genom huset. Huset som vi, på det allra finaste vis, växte ur. Lite som en hyllning till det som varit vårt hem i snart 10 år.
 

 Och vi börjar i vårt kök och matrum.

Det känns mest naturligt så för här spenderar vi nog mer tid än någon annanstans i huset. Det är här vi äter och umgås. Pysslar, ritar och leker. Det är här dom flesta vardagskonflikter utspelar sig. För såna blir det ju en del. Och alla funderingar om framtiden diskuteras. Vintertid knastrar ofta en eld i öppna spisen som sprider den skönaste av värme till dom andra rummen. Ja, det väl här livet till stor del levs just nu. 



Här möts målade trägolv, vita balkar och råspont i taket, gammalsvenska tapeten Soltorp och rött tegel. I taket hänger korgar med äpple, ljuslyktor och runda knäckebröd. Och på enkla hyllplan trängs gamla loppisfynd med sånt som är nytt.

En del är jag fortfarande förbaskat nöjd med. Annat vill jag göra helt annorlunda i nästa hus. Men så är det väl alltid när det kommer till inredning. Blir man nånsin klar eller helt nöjd?

 

Så där har ni det.
 

Första delen om huset vi, av de ljuvligaste skäl, helt enkelt växte ur.

Och den tar sin början i det rum som betyder allra mest.

♥