Kalas.

Så blev det äntligen av.

Kalaset för två av dom finaste i mitt liv.

 

Dom två som redan på morgonen, med ostyriga ljusa lockar och sömntunga ögonlock, nyvaket frågar om tomten också kommer på kalaset. Och vi tar vars en liten i famnen, känner värmen från täcket som fortfarande dröjer sig kvar i pyjamasarna, och förklarar att tomten tyvärr inte kan komma. Men det glömmer dom två finaste fort. För paket, det skulle det ju bli i alla fall. Oavsett tomten.

  

Och paket det blev det.

Färgglada spännande paketer som små fingrar ivrigt river upp. Först lite blygt och försiktigt. Sen allt fortare. Och det far skrynkliga papper och leksaker och grattiskort åt alla håll och kanter. Bordet fylls snabbt av kläder, spel, målarböcker och pussel.

Sen fortsatte kalaset med kaffe och tårta med jordgubbar och dom små finaste hade fullt upp med tablettaskar, presenter och all uppmärksamhet. Liv var en liten dröm i ljusblå tyllkjol som jag klickade hem till halva priset den där halvtrista måndagen förra veckan. Och Viktor fick mammahjärtat att ta ett extra skutt i en skjorta som skickats till honom ända ifrån Australien där barnens faster med familj bor.

 

Så blev det tid för gästerna att åka hem och ett lyckat kalas var över för den här gången.

Ett sådant som lämnar spår av värme, tomma tårtfat och två lyckliga treåringar som trötta kryper ner under varma täcken och sluter sina tunga ögonlock .

♥