Femårskalaset.

Det har ju firats kalas här hemma i helgen minsann.

Familjens två nyblivna femåringar har gratulerats med pompa och ståt av familj och vänner.

Och mamman i familjen överlevde allt ståhej med hjälp av bästa vännerna Ipren och Bricanyl. Som tur var fanns även förstärkning i form av lika hes och förkyld svägerska och svåger. Men kalas, det blev det i alla fall.

Kalaset gick i pastellfärgerna rosa och mintgrönt med inslag av lite mörkblått. Muggarna med sugrör blev väldans poppis och är dessutom otroligt enkla för barnen att dricka ur. Inget spill någonstans. I taket hängde vi vimplar i olika färger och ett flaggspel med texten Happy Birthday i prickiga bokstäver. 

Och dom två femåringar själva hade precis hur kul som helst på sitt första kalas i vårt nya hus. 

Paketen öppnades med en imponerande inlevelse och fart. Jag kan lova att det inte var helt lätt att hålla reda på vem som fick vad och från vem det var. Eller att ha koll på att något viktigt inte följde med alla små bitar av sönderrivet inslagspapper. Tror vi redde ut det i slutänden i alla fall. 

Småttingarna blev ganska hungrig av att öppna paket; eller ja, kaksugna snarare kanske, men mat blev det först såklart. Jag hade en tanke om att göra det lätt för mig genom att välja sånt som varmrökt lax och fläskfilé till buffén. Mat som bara ska skivas upp och inte tillagas. Några såser till, en stor sallad, bröd och ugnsrostad potatis. Problemet var bara att det blev alldeles för många olika rätter och moment. Och vi hade alldeles för lite tid på oss. 

Så världens största note-to-self till nästa kalas blir alltså keep-it-simple, på riktigt den här gången. 

En maträtt med något kul tillbehör. Det räcker hur långt som helst.

Kakbuffén bestod av små kladdkakor i cupcakesformar, morotskaka (favorit i repris) och fruktspett.

Mormor och morfar var där såklart. 

Och dom finaste små kusinerna man kan tänka sig.

Sådär såg det alltså ut när våra två små stjärnor firade sina fem första år i livet. 

Fem år som gått så otroligt fort och ändå långsamt på samma gång. 

En milstolpe känner jag. 

Fem år gamla.

Fortfarande små men inte alls på samma vis längre.

Älskade ungar.

***