Min flicka

 

Kanske är det sättet hon pratar på. Oavbrutet, fladdrande och med ord som bara är hennes. Alla k som blir p eller s som blir d. Kanske är det sättet hon använder sina smala armar när hon gestikulerar. Två bestämda händer i midjan eller sättet hon stryker undan sitt lockiga och ostyriga hår från ansiktet.
 



Kanske är det att hon skruvar lite generat på sig när det är tid att säga hejdå på förskolan. Innan nyfikenheten vinner över blygheten. Eller är det sättet hon med sån självklarhet älskar allt från mormor till den röda tyllkjolen.

Kanske för att hon tvingats genomlida fler öroninflammationer än jag vill minnas.

 

Eller mest av allt för att hon är hon. Min älskade flicka.

Hon som visar med tre små fingrar hur gammal hon snart är.

 

♥