Två som fyller tre.

Så var det födelsedag för två av dom jag älskar allra mest.

Dom två, som med sina ostyriga lockar och busiga uppsyn, stal mitt hjärta för tre år sedan.

Men något kalas det blev det inte idag.

Inga pastellfärgade pom poms i taket, inga skrynkliga presentpapper som rivits sönder av ivriga händer och inte den där goda marsipantårtan som skulle dekoreras med söta små rallynallar. En dunderförkylning kom emellan och alla gäster fick i veckan ett sånt där tråkigt "Hej, vi är sjuka och kalaset måste bokas om"-meddelande.   

Så nej, något riktigt firande av dom två finaste blev det inte men däremot en brasa i öppna spisen och dom godaste kanelbullar man bara kan tänka sig. Å ute virvlade snön sakta ned från himlen utanför fönstret och pudrade trädgården vit.

Och dom små?

Det blev nog en ganska bra födelsedag ändå, utan pom poms, prassliga papper och tårta.

För det blev ju snö och kaka och en sprakande brasa istället.

Och kanske det allra bästa, en resväska att leka båt i.

Vad gör det väl då, att kalaset får vänta och att näsan rinner, när man är sjökapten med egen skuta.
Och det är väl just det som är det fina med att vara liten. Att gränsen mellan vardag och fest så lätt kan suddas ut.

Å kalas, det blir det ju så småningom i alla fall.

♥