Välkommen Albin

 

 

 

Igår, under regntung himmel, döptes vår lilla gosse i samma vackra kyrka och av samma präst som Liv och Viktor för snart tre år sedan. Å prästen ja, denna härliga kvinna som så levande och varmt sätter ord på en del av det jag burit inom mig den senaste tiden. På hur livet är i en familj som fått tre barn på två år. På vardagen som är svår att få ihop. Men som också tröstar med ord om att det blir lättare. Ord om kärlek så djup att allt annat bleknar. Å hon vet vad hon talar om, mamma till tre pojkar som hon är. En storebror och två lillebröder, också dom tvillingar.

 

 

Lillebror själv tog all uppståndelse med ro och tyckte inte att det var så farligt att få lite vatten på sin fjuniga hjässa. Liv och Viktor däremot hade svårt att bestämma sig för om det var bäst att sitta hos mormor och morfar eller om utsikten kanske var bättre från predikstolen.

Storebror passade också på, med sin imponerande starka barnröst, att fråga prästen om även Liv och Viktor skulle döpas?

 

 

Därefter lämnade vi kyrkan, fyllda av kärlek, skratt och med mannens trygga arm om min rygg. Lite lugnare i själen och med en känsla av att allt ordnar sig. Tonerna från Älska mig för den jag är, samma vackra sång som spelades på vårt bröllop, och en av barnens favoriter, Blinka lilla stjärna, dröjer sig kvar i minnet.

 

 

 Efter kaffe och en massa goda bakverk var Albins första fest över.

 En härlig dag. Årets bästa faktiskt!

 

Kram Anna

 

♥