Vid ett vägskäl.

Ja, men så beskriver man det nog bäst.

Som att stå, lite vilse och vacklande, med blicken riktad ut mot ett vägskäl. Ska man gå framåt, i sidled eller vända om helt och lägga ner? Nu tänker jag blogg i första hand även om det kan sägas gälla för en del annat i livet också. Men det lämnar vi åt sidan just nu.

 

Bloggen alltså.

Vad vill jag att den ska handla om nu jämfört med då?

Inget för personligt minns jag att jag tänkte. Mest bara visa upp en yta och skriva lite lätt och luftigt om sånt som andas lantliv och inredning i vitt.

 

Varför?

Mitt liv, och det där allra innersta, var präglat av för mycket rädsla och längtan. Jag behövde en plats för själen att finna ro. Och att få skingra tankarna, om så bara för en stund. Allt det andra, det allra mest intima; hundratals hormonsprutor, generande ingrepp, hopp, förtvivlan och att börja om återigen, skulle minsann inte få någon plats. 

 

Men så är det inte längre.

Längtan har stillats. Kropp och själ har läkt.

Dom fem mörkaste åren av mitt liv är över.

 

Idag har jag alla pusselbitarna. Dom ligger kanske inte helt i rätt ordning men dom finns där i alla fall. Det gör mig trygg även när jag är trött och uppgiven. Det gör mig glad även när livet inte går på räls. Och det gör mig varm även när livet stormar.

 

Så vad ska den handla om?

Ja, kanske just det motsatta. Att våga vara personlig. Att våga berätta om någon frågar.

Att våga visa vem jag är. Och att vara stolt över det liv som är mitt.

 

Såklart ska den andas lika tungt av lantliv som den alltid gjort.

Bara med lite mera jag och dom jag älskar allra mest.

Lite så tänker jag.
Men kanske lika viktigt, vad tycker du som kikar in här?
Vad vill man läsa om?
 

 

♥