Julen flyttar in.

Så blev det jul i Stinshuset.

Julrosen står så vackert på trappen och hälsar välkommen. 

Och krukan är precis sådär mossig och sliten som den bara ska vara.

Och inne har tre små hjärtan tassat runt i fotsida lucialinnen bokstavligen hela helgen lång. 

Fortfarande krassliga; ja, i alla fall den ena stjärngossen, med feber som kommer plötsligt och gör ögonen alldeles glansiga och kinderna blossande röda. 

Men granarna är klädda och det doftar jul i prick hela huset. Några kransar och änglar, tygtomtar och lyktor. Och så krubban förstås; den som hängt med så länge jag kan minnas från min egen barndom och som nu kommer att finnas med våra barn varje jul. 

Sånt där är så väldigt fint om man frågar mig. 

Att föra traditioner vidare; hur små eller stora dom än må vara. 

Önskar dig en underbar tredje advent!

***

En titt i köket.

Något väldigt efterlängtat kom på plats i söndags.

Ska vi kika lite?

Inget komplicerat; bara fyra rundstavar, några krokar, kedja och lite grå färg. 

Men så kul att äntligen få hänga upp alla korgar och bakformar, grytor och den lilla ljuslyktan...

Och köket kändes med en gång så mycket mer helt på något vis. Som att det saknat den där sista viktiga biten som får allt komma samman.  

Behöver jag säga att jag är mer än nöjd?

Nu rusar det mot helg och som jag längtar.

Vi tänkte tjuvstarta lussefirandet redan på lördag och om allt går som planerat kommer vi  nog att ta in en och annan gran också. 

Kan man annat än älska den här tiden på året?

***

Saffransbak.

  

Ibland;

när man hostar mer eller mindre oavbrutet, när dottern har feber och kraxar som en kråka och man känner sig så oändligt stressad över vardagens alla måsten - visst hjälper det då att tänka på tillbaka på dom där stunderna som var sådär lite extra fina och som för alltid har hittat sin egen lilla vrå i hjärtat. 

***

Andra advent.

Men vilken fin helg det här blev då.

Särskilt med tanke på att vi har en liten krasslig lillebror och en väldigt ilsken förkylning som inte verkar vilja släppa sitt grepp om mig. Men vem har tid att gå omkring och tycka synd om sig själv när det är lediga dagar, andra advent och man äntligen har lyckats övertalat sin kära make om att snickra ihop en liten ställning som ska få pryda platsen över köksön? Och sånt där gör han ju så himla bra, den mannen. Inget undantag den här gången.

Bilder får däremot vänta. 

När den väl var färdigmålad och ihopskruvad hade mörkret sen länge lagt sig utanför vårt Stinshus. 

Och inne i köket? Där rådde full aktivitet med barn och saffransbak och mjöl och russin lite varstans. 

Adventshelg alltså, bästa bästa.

***

En julbekännelse.

Jag ska inte ljuga.

Att spendera timmar på att slå in paket är kanske inte min absoluta favoritsyssla. Och timmar börjar det ju nämligen bli nu med tre egna barn, småkusinerna och övriga nära och kära. Men jag gör det såklart ändå för jag njuter desto mer av att se hur fint det blir och jag gillar verkligen tanken på att ha lagt både tid och omtanke på att göra varje julklapp så där riktigt tjusig.

Och det hela blir ju så mycket mysigare och definitivt roligare om man laddar upp med vackra omslagspapper, snören, band och andra fina detaljer. Julmusik, fri tillgång till pepparkakor och största glaset glögg är självklara måsten för hålla ångan uppe och ta sig igenom det hela med förståndet i behåll. 

I år går mina klappar i brunt och brons. Naturmaterial och jordiga toner. Kottar, hjärtan och stjärnor. Ja, jag är precis sådär nördig att jag dessutom gillar när alla paket harmonierar med varandra. Överlag har jag lite svårt för sånt som inte gör det om jag ska vara ärlig; jag är lite av en perfektionist utrustad med en överdriven förkärlek för ordning och reda. Jag har svårt för allt från ojämna saldon på konton (hur knasigt särskilt när man arbetar på bank?) till oreda i skafferiet. Men barnen ger mig som tur är mycket övning i att allt inte behöver vara så perfekt. I deras värld betyder det inte särskilt mycket. Barn har ju en tendens att göra just det, att ta udden av en del av våra egenheter och ge perspektiv på tillvaron.

Nåväl, från min julbekännelse och raskt över till nuet. 

 Lite VAB blev det för oss i veckan. Den här gången är det Lillebror har fått någon slags blåsor i munnen och är såklart rejält trött och grinig av att ha ont och inte kunna äta. Usch och fy för alla dessa barnbaciller. Själv vaknade jag med halsont och världens lock för örat som bara vägrar ge med sig. Tröstar mig med att det kunde varit värre, typ magsjuka eller något annat vidrigt. 

Nu väntar sängen och det alldeles bums och med en gång.

Hoppas på att vakna aningens mindre lomhörd imorgon.

***

Första söndagen i advent.

Första söndagen i advent och nu är julen verkligen här på riktigt. 

Ljuset är tänt, lingonriskransar har kommit upp på ytterdörren och barnens magar är fulla av pepparkakor.  

Och jag som inte är så särdeles förtjust i för många tomtar och blingbling och annat som fullkomligt skriker J U L känner mig redan ganska färdig med julpyntandet. Några ljusslingor, stjärnor, kottar, hyacinter och massor av tända ljus - mycket mer än så behöver jag inte för att känna julstämning. Men granen däremot, den längtar jag efter. Doften och det där mjuka, varma skenet från ljusen. Hängen som bär på minnen, hemmapysslade änglar och gnistrande kulor. Rakt igenom magiskt! Varm glögg och finstämd julmusik är såklart också ett absolut måste för både själen och julkänslan.

Och om jag bara får önska mig en sak den här julen så skulle det vara att inte dras in i vare sig julstress eller onödiga måsten. Förra året var vi mitt uppe i flytten med allt vad det såklart innebar men i år sparar jag inte något till dom allra sista dagarna före jul. Julklapparna som är kvar ordnar jag den här veckan, barnen är fotade till årets julkort och nästa helg; ja, då finns inga måsten - bara tid för varandra. Mitt i all planering av julmat, marknader och paket glömmer man så lätt bort att avsätta tid för det viktigaste av allt; tid för familjen, tid att hämta kraft och tid att stanna nuet. 

Mysig första advent vänner!

***

Spirande julkänslor och nymålat skåp.

Ska vi ta en titt på hur vitrinskåpet blev?

Inte helt färdigt ännu; det saknas både knoppar och några lådor, 3 stora och 3 små, men i alla fall. Känslan är ju där oavsett. Vi bestämde oss för att inte sätta tillbaka glasdörrarna i ovandelen, det blev ju så fint utan att det kändes onödigt. 

  

Och jag kunde inte vara mer nöjd med vårt stora vackra skåp som rymmer precis hur mycket som helst; allt vardagsporslin, ärvda kaffekoppar och små fina loppisfynd.

Dessutom har en vacker adventsslinga kommit på plats. Tänk att det redan är första advent nästa söndag och den i särklass mysigaste tiden på året står för dörren.

 Julen, ja.

I lördags gjorde vi julmarknaden tillsammans med mina föräldrar på godset i Högestad och det känns alltid som det perfekta startskottet på julen. Det är något alldeles speciellt med doften från eldkorgar, gran och brända mandlar som får julkänslorna att spira. Väl hemma igen fikades det lussebullar och pepparkakor, det tändes ljus, stämningen var hög och alla pratade i mun på varandra precis hela tiden. 

Och det är väl kanske just det julen handlar om.

Den där dyrbara tiden med sina nära och kära.

***

En vinterhelg i bilder.

Tid att summera den här frostnupna och  vackra vinterhelgen i bilder.

Först ut; alldeles underbara rostiga julgranshängen som jag förälskade mig i på typ två sekunder. Älskar allt som har med stjärnor att göra men föll även pladask för den lilla klockan. 

Åbergs trädgård; alltid lika mysigt att besöka även om dom ännu inte fått in mina högt efterlängtade Myrsine. Börjar känna mig något tjatig var gång jag svänger förbi för att fråga om dom kommit än men å andra sidan går jag aldrig tomhänt därifrån. 

Som den här lyktan; den köpte jag på Åbergs förra julen och eftersom den är en riktig favorit i köket tyckte jag nog att det var väldigt viktigt att köpa en till i år. Som sagt, man kommer aldrig tomhänt därifrån. 

Och så det bästa till sist; måla, måla älskat vitrinskåp. Mannen svär och suckar lite då och då över mina möbelinköp men vi är båda rörande överens om att det blir så väldigt bra det här. På helbilderna är det grundmålat och på närbilden är det målat med första lagret vanlig färg. Fortfarande lite flammigt och behöver nån strykning till men oj så fint det blir. Kan knappt vänta tills jag får sätta tillbaka alla mina saker och börja fixa och dona. 

Ja, lite så har alltså min helg sett ut. 

Två frostnupna vinterdagar, ett överflöd av tända ljus, vitmålade möbler och dom allra första juldekorationerna i min hand. Två veckor kvar till advent. Kan man annat än att längta?

***

Några favoriter i Stinshuset.

Ikväll tänkte jag att vi kunde ta en liten titt på några detaljer här i Stinshuset. 

Saker och ting från här och var i huset som jag tycker sådär alldeles extra mycket om. Som tavlorna här ovan. Gamla fotografier i antika ramar; båda tagna i Torsebro, en liten by utanför Kristianstad, där min mamma är uppvuxen. Och männen som står där så bestämda, med armarna i kors, utanför snickerifabriken för mer än 100 år sedan. En av dom är min morfars far. 

Och vad har vi mer då?

Jo, drängaskåpet såklart. 

Det har hängt med ett tag och jag är fortfarande lika förälskad i det. Och renhornen där ovanför dörren. Älskar.

Och så till sist...

Blåvitt porslin; fat, tallrikar, koppar eller som här ovan, små vackra askar med sirliga mönster. 

Så.himla.fint.

Några av mina favoriter såhär på måndagskvällen alltså. Men hujedamig, vad kallt det blivit helt plötsligt. Ingen snö men väl någon minusgrad och en kyla som biter riktigt ordentligt i kinderna. Och så den där frosten som glittrar i morgonsolen. Magiskt.

Nej, nu sängen - pronto.

Puss.

***

Ett budget tips de lux.

Men hur söt?

Små rådjur fyndade på TGR häromveckan för ynka 20 kr styck. Tänkte direkt att dom där nog skulle göra sig riktigt bra i det som så småningom kommer att bli Livs egna rum. Min flicka ä l s k a r nämligen djur och figurer av alla slag så Bambie kommer med all säkerhet att göra stor succé. Och äpplet faller ju som bekant inte så långt från trädet för jag tyckte nog att dom absolut skulle kunna göra sig på fler ställen än i ett barnrum. 

Fyra Bambie fick det alltså bli; två till 5-åringen och två till mamman i familjen. 

Om inte det är ett riktigt budget fynd de lux så vet jag inte.

Efter spökfest till sent ut på kvällen och min allra första SFS på Instagram (@ljuvalantlivblogg heter jag där om någon undrar) längtar jag verkligen efter sängen.

Natti natti finaste ni.  

***

Spökfest.

Imorgon är det tid för spökfest hemma hos barnens kusiner och vad kan passa bättre att ta med sig än dom här små krabaterna? Grunden är vanliga hederliga chokladbollar som jag formade lite som en topp och hängde över ett lakan gjort av marsipan. Ögonen är små chokladströssel som jag tryckte dit sist av allt. Jag gjorde även en variant som fladdermöss och hade ett himla bry med att hålla koll på att mina egna små spöken inte åt upp alla vingar och ögon som skulle tryckas ner i chokladbollarna. Mina kusliga bakverk fick i alla fall en stor tumme upp av provsmakarna när allt äntligen var klart och det är ju ett riktigt gott betyg. 

Så sista rycket med spöktema nu i helgen alltså med frosseri i pumpor, skelettdräkter och läskiga bakverk. Sen får det nog vara bra för i år och istället börja se fram emot den absolut mysigaste tiden på året. 

Men först spökfest extra allt.

***

Vardagsmys.

Vardagsmys är något som är väldigt uppskattat hemma hos oss av både stora och små men levande ljus och småbarn är ju såklart en riktigt dålig kombo. Elektriska blockhus finns det ju däremot en hel uppsjö av och jag hittade några fina i en butik här i Ystad. Såklart inte riktig samma sak som äkta vara men med fördelen att man kan mysa precis när och hur man vill utan att oroa sig för att någon liten kommer till skada och bara det är ju guld värt. Dom här går dessutom på timer om man vill mysa till det redan på morgonen när man nyvaken och sovvarm tassar ner i pyjamasen för att sätta igång kaffet. Hur bra?

Och dagen annars då?

Ja, den bjöd på lite oväntad vab då lillebror inte riktigt var sitt vanliga jag när han vaknade i morse. Storebror ville tvunget till kompisarna på förskolan men syster yster stannade mer än gärna hemma en dag med oss. Och eftersom lillskrutten fortfarande inte känns helt hundra tar vi helg redan nu och håller oss hemma imorgon också. 

Långhelg alltså. 

Inte så dumt alls faktiskt. 

***