Så blev det visst lördag igen och dessutom Valborgshelg.
Och äntligen börjar det faktiskt klia i fingrarna att komma vidare med huset efter några månader av den där "det-står-mig-upp-i-halsen" känslan. Det jag saknar mest här i vardagsrummet är tavlor och såklart den platsbyggda bokhyllan vi går och skissar på. Kommer bara bokhyllan på plats så löser det upp många andra knutar. Lådor med böcker och inredning kan packas upp, skrivbordet kan hitta sin slutgiltiga plats och dom där underbara jordglobarna (finns här) som ännu ligger i sin kartong kan äntligen packas upp och hängas på plats. Och så ska ju det stora blocketfyndade skåpet målas. Om jag nu bara kan bestämma mig för i vilken färg.
Men först har vi en lekställning som ska byggas klar i trädgården och tre barn som ska komma på fötter igen. Jajamän, alla tre har åkt på ännu en öroninflammation och går på penicillin. Inte mycket till valborgsfirande för oss med andra ord. Men så fort det vänder tror jag nog att vi letar fram en och annan pensel och färgburk. Har det väl börjat klia i fingrarna så har det. Då finns det liksom ingen återvändo.
Vår lördag alltså;
sjuka små älsklingar, helgblommor i vardagsrummet, en lekställning på stark frammarsch och en efterlängtad känsla av kreativitet som bubblar mer och mer inombords.
Glad Valborg hörrni!
***