Julen flyttar in.

Så blev det jul i Stinshuset.

Julrosen står så vackert på trappen och hälsar välkommen. 

Och krukan är precis sådär mossig och sliten som den bara ska vara.

Och inne har tre små hjärtan tassat runt i fotsida lucialinnen bokstavligen hela helgen lång. 

Fortfarande krassliga; ja, i alla fall den ena stjärngossen, med feber som kommer plötsligt och gör ögonen alldeles glansiga och kinderna blossande röda. 

Men granarna är klädda och det doftar jul i prick hela huset. Några kransar och änglar, tygtomtar och lyktor. Och så krubban förstås; den som hängt med så länge jag kan minnas från min egen barndom och som nu kommer att finnas med våra barn varje jul. 

Sånt där är så väldigt fint om man frågar mig. 

Att föra traditioner vidare; hur små eller stora dom än må vara. 

Önskar dig en underbar tredje advent!

***

Saffransbak.

  

Ibland;

när man hostar mer eller mindre oavbrutet, när dottern har feber och kraxar som en kråka och man känner sig så oändligt stressad över vardagens alla måsten - visst hjälper det då att tänka på tillbaka på dom där stunderna som var sådär lite extra fina och som för alltid har hittat sin egen lilla vrå i hjärtat. 

***

Andra advent.

Men vilken fin helg det här blev då.

Särskilt med tanke på att vi har en liten krasslig lillebror och en väldigt ilsken förkylning som inte verkar vilja släppa sitt grepp om mig. Men vem har tid att gå omkring och tycka synd om sig själv när det är lediga dagar, andra advent och man äntligen har lyckats övertalat sin kära make om att snickra ihop en liten ställning som ska få pryda platsen över köksön? Och sånt där gör han ju så himla bra, den mannen. Inget undantag den här gången.

Bilder får däremot vänta. 

När den väl var färdigmålad och ihopskruvad hade mörkret sen länge lagt sig utanför vårt Stinshus. 

Och inne i köket? Där rådde full aktivitet med barn och saffransbak och mjöl och russin lite varstans. 

Adventshelg alltså, bästa bästa.

***

En julbekännelse.

Jag ska inte ljuga.

Att spendera timmar på att slå in paket är kanske inte min absoluta favoritsyssla. Och timmar börjar det ju nämligen bli nu med tre egna barn, småkusinerna och övriga nära och kära. Men jag gör det såklart ändå för jag njuter desto mer av att se hur fint det blir och jag gillar verkligen tanken på att ha lagt både tid och omtanke på att göra varje julklapp så där riktigt tjusig.

Och det hela blir ju så mycket mysigare och definitivt roligare om man laddar upp med vackra omslagspapper, snören, band och andra fina detaljer. Julmusik, fri tillgång till pepparkakor och största glaset glögg är självklara måsten för hålla ångan uppe och ta sig igenom det hela med förståndet i behåll. 

I år går mina klappar i brunt och brons. Naturmaterial och jordiga toner. Kottar, hjärtan och stjärnor. Ja, jag är precis sådär nördig att jag dessutom gillar när alla paket harmonierar med varandra. Överlag har jag lite svårt för sånt som inte gör det om jag ska vara ärlig; jag är lite av en perfektionist utrustad med en överdriven förkärlek för ordning och reda. Jag har svårt för allt från ojämna saldon på konton (hur knasigt särskilt när man arbetar på bank?) till oreda i skafferiet. Men barnen ger mig som tur är mycket övning i att allt inte behöver vara så perfekt. I deras värld betyder det inte särskilt mycket. Barn har ju en tendens att göra just det, att ta udden av en del av våra egenheter och ge perspektiv på tillvaron.

Nåväl, från min julbekännelse och raskt över till nuet. 

 Lite VAB blev det för oss i veckan. Den här gången är det Lillebror har fått någon slags blåsor i munnen och är såklart rejält trött och grinig av att ha ont och inte kunna äta. Usch och fy för alla dessa barnbaciller. Själv vaknade jag med halsont och världens lock för örat som bara vägrar ge med sig. Tröstar mig med att det kunde varit värre, typ magsjuka eller något annat vidrigt. 

Nu väntar sängen och det alldeles bums och med en gång.

Hoppas på att vakna aningens mindre lomhörd imorgon.

***

Första söndagen i advent.

Första söndagen i advent och nu är julen verkligen här på riktigt. 

Ljuset är tänt, lingonriskransar har kommit upp på ytterdörren och barnens magar är fulla av pepparkakor.  

Och jag som inte är så särdeles förtjust i för många tomtar och blingbling och annat som fullkomligt skriker J U L känner mig redan ganska färdig med julpyntandet. Några ljusslingor, stjärnor, kottar, hyacinter och massor av tända ljus - mycket mer än så behöver jag inte för att känna julstämning. Men granen däremot, den längtar jag efter. Doften och det där mjuka, varma skenet från ljusen. Hängen som bär på minnen, hemmapysslade änglar och gnistrande kulor. Rakt igenom magiskt! Varm glögg och finstämd julmusik är såklart också ett absolut måste för både själen och julkänslan.

Och om jag bara får önska mig en sak den här julen så skulle det vara att inte dras in i vare sig julstress eller onödiga måsten. Förra året var vi mitt uppe i flytten med allt vad det såklart innebar men i år sparar jag inte något till dom allra sista dagarna före jul. Julklapparna som är kvar ordnar jag den här veckan, barnen är fotade till årets julkort och nästa helg; ja, då finns inga måsten - bara tid för varandra. Mitt i all planering av julmat, marknader och paket glömmer man så lätt bort att avsätta tid för det viktigaste av allt; tid för familjen, tid att hämta kraft och tid att stanna nuet. 

Mysig första advent vänner!

***

En vinterhelg i bilder.

Tid att summera den här frostnupna och  vackra vinterhelgen i bilder.

Först ut; alldeles underbara rostiga julgranshängen som jag förälskade mig i på typ två sekunder. Älskar allt som har med stjärnor att göra men föll även pladask för den lilla klockan. 

Åbergs trädgård; alltid lika mysigt att besöka även om dom ännu inte fått in mina högt efterlängtade Myrsine. Börjar känna mig något tjatig var gång jag svänger förbi för att fråga om dom kommit än men å andra sidan går jag aldrig tomhänt därifrån. 

Som den här lyktan; den köpte jag på Åbergs förra julen och eftersom den är en riktig favorit i köket tyckte jag nog att det var väldigt viktigt att köpa en till i år. Som sagt, man kommer aldrig tomhänt därifrån. 

Och så det bästa till sist; måla, måla älskat vitrinskåp. Mannen svär och suckar lite då och då över mina möbelinköp men vi är båda rörande överens om att det blir så väldigt bra det här. På helbilderna är det grundmålat och på närbilden är det målat med första lagret vanlig färg. Fortfarande lite flammigt och behöver nån strykning till men oj så fint det blir. Kan knappt vänta tills jag får sätta tillbaka alla mina saker och börja fixa och dona. 

Ja, lite så har alltså min helg sett ut. 

Två frostnupna vinterdagar, ett överflöd av tända ljus, vitmålade möbler och dom allra första juldekorationerna i min hand. Två veckor kvar till advent. Kan man annat än att längta?

***

Och nu åker julen ut.

Ja, så får det bli.

Tomtar, julgranskulor och röda tyghjärtan packas åter ner i lådorna i väntan på nästa jul. Och granarna; ja, dom har i ärlighetens namn gjort sitt för den här gången. Vi har snart barr precis överallt och dom kännas mest i vägen. Nu vill vi komma vidare med att inreda och göra klart i alla rum. Men stjärnorna dom får hänga med ett tag till. I alla fall tills de nya lamporna jag beställde idag har kommit. Stinshuset har hela 9 fönster bara på nedervåningen. Parhuset i Ystad hade 3. Vi lider helt plötsligt av nån slags akut lampbrist.

Lillebror mår äntligen bättre och nu börjar vi känna igen honom. Från att ha gråtit och gnytt sig genom dom senaste dygnen började han skratta och prata nu i eftermiddag. Älskade lilla unge. Och vi har börjat ta tag i det som är kvar att göra här i huset. Fönsterna ska målas. Dom är ju trärena idag; ryser lite bara av tanken. Det är verkligen inte min favorit med trärena ytor när det kommer till innertak, dörrar, fönster eller trappor. Men snart är även dom vita och fina. Vi har också köpt skafferihyllor till köket, sprayfärg till ett litet projekt som jag längtar efter att få ta tag i och vanlig färg till ett vackert gammalt skåp som vi ska hämta i veckan. Älskar Blocket! Ett stort härligt skåp som mest troligt kommer att hamna i vårt vardagsrum. 

Lite av varje är på gång i Stinshuset helt enkelt.

Lillebror är på benen, julen har städas ut, fönster ska målas och en ny möbelskatt flyttar snart in. 

Tycker den här veckan har börjat himmelens bra!

*

Ett nytt år.

Gott Nytt År!

Så var 2016 igång och det känns väldigt bra att säga tack och hej till 2015. Året som förvisso var ett väldigt händelserikt år, inte minst med tanke på flytten och vårt nya vackra Stinshus, men som också innehöll en del väldigt tunga månader. En tid jag mer än gärna lägger bakom mig. På så många vis tror jag 2016 kommer att bli ett mycket bättre år och för första gången på länge känner jag ett inre lugn. En känsla av att ha landat. 

Visst är här mycket kvar att göra i huset (tar det aldrig slut?), visst är småbarnsåren minst sagt tuffa (hej sömnbrist och sjuka barn!) och visst går vardagen på högvarv från tidig morgon till sen kväll men allt det där, det som är livet helt enkelt, pågår i alla fall i ett hem som är vår framtid. Vi ska fortsätta att bo in oss, träffa nära och kära, uppleva saker som familj och fortsätta att göra sådant som ger mer energi än det tar.  

För mig kan inget vara viktigare än att finna inre ro. Jag har levt ett par år för många med kaos i själen. Men det är över nu, i alla fall utifrån vad jag vet om och hur jag känner idag. 

Och nyårsafton då?

Ja, med det nya år kom tyvärr små hemska baciller så vårt firande blev väl inte fullt så glittrigt och mysigt som jag hade tänkt. Lillebror var utslagen av feber men femåringarna klädde sig så fina och jag fick på mig en silvrig paljettkjol dagen till ära. Och maten blev precis så god som vi hoppats på. Barnen åt pannkakor och tyckte att det där med att sätta tomtebloss på tallriken var en himla kul idé. Så lite det krävs ibland; några sprakande tomtebloss på ett pannkaksfat. 

Ja, lite så blev starten på nya året hos oss. 

Lite mer sjukstuga än jag hade hoppats på och några sömnlösa nätter för mycket men annars ett år som har potential att bli riktigt bra. 

Så Hej 2016!

Vi är redo att köra igång!

*

Kväll i Stinshuset.

Årets nästsista dag och i Stinshuset väntar soffmys, popcorn och film.

Hoppas du också njuter av kvällen!

*

Dagarna där emellan.

Och så var julen över för den här gången. 

Julklapparna är öppnade, maten uppäten (bara några bitar sill och lite skinka kvar) och så lugnet som återigen har lagt sig i huset. Men visst gick dom där jullediga dagarna lite väl fort? Idag började vardagen igen och det tog minst sagt emot att komma ur sängen i morse. Men snart väntar mera ledighet med pyjamasmys och rufsigt hår, inga tider att passa eller måsten som kräver kraft och energi.

 Och så ska vi ju fira nyårsafton såklart. 

 Den där dagen som alltid gnistrar lite extra av glitter och stjärnglans. 

Som kommer med löften om nystart och en möjlighet att släppa taget om en del som varit. För första gången, på vad som närmast känns som en evighet, finns det inte så många hinder för den här familjen att ta sig över. Istället känner jag någon slags ro i både kropp och själ. Ett lugn över att vara precis där jag vill vara; här i Stinshuset, med dom jag älskar allra allra mest. 

*

God Jul.

God Jul önskar vi ifrån Stinshuset!

Hoppas din dag blir full av glädje, god mat och tillsammanstid.



*

Dan före Dopparedan.

Så blev det dan för Julafton och jag tror det mesta är under förberett och klart för de kommande juldagarna. Idag, när lillebror sov middag, fick jag för mig att provduka lite inför morgondagen. Och jag tänker mig en ganska enkel dukning med granris, kottar och hyacinter. Fårskinnen kommer att hängas över stolarna för att ge den där riktigt mysiga ombonade känslan. Det kommer att tändas massor av ljus och i murspisen; ja, självklart kommer där att spraka en brasa sådär alldeles underbart och välkomnande. 

Barnen har satt ut gröt till tomten och frågat sisådär en miljon gånger om det är imorgon det är tid för julklappar. Och jag har förberett små paket att lägga bredvid deras sängar; något litet spännande som sovvarma små älsklingar kan få syn på direkt på morgonen.

Dan för Dopparedagen med andra ord. 

Och jag tror vi är redo. 

*

Pepparkakspyssel.

Men åh.

Jag har ju helt glömt bort att visa några bilder från barnens pepparkaksbygge för någon helg sedan. Det tar på krafterna med magsjuka barn och dessutom åkte jag ju själv på samma elände i helgen.

Nu tror och hoppas jag innerligt att vi får vara friska och fira julen med våra nära och kära. 

Men för någon helg sedan såg det alltså ut såhär.

Någon var pirat, en annan Batman och den tredje var kort och gott sig själv. 

Dessa tre små kusiner skapade fantasifulla pepparkakshus tillsammans, busade och lekte men framför lärde känna varandra. Den ljuvliga lilla piraten har ju bott sina första år i Australien och pratar inte helt och hållet svenska ännu men dom förstår varandra ganska fint i alla fall. Dom är ju smått fantastiska på det där. Att finna varandra utan att behöva fullt ut förstå varenda litet ord. 

Nu släcker vi ner här i huset för den här kvällen, såhär dan för dan före dopparedan.

Imorgon väntar julstädning och förberedelser. 

Och det känns så himmelens bra att vara på benen igen. 

Allihop.

Kärlek till er.

*

Rimfrost.

Rimfrost.

Så fantastiskt vackert.

Vem kan undgå att förtrollas av dess skönhet? Med kameran i högsta hugg sprang jag ut i nattlinnet en tidig morgon och försökte fånga den allra första frosten. Och på eftermiddagen var den borta igen. Naturens förgänglighet.

 Men veckan började tyvärr inte bara med en frostnupen trädgård utan även magsjuka barn. 

Precis när storasyster börjar komma på benen blir lillebror sjuk. Det hör ju till årstiden men är i alla fall lika hemskt varje år. Som tur är verkar det ha lugnat sig nu men än är det för tidigt att ropa hej. Ber en stilla bön att vi får vara friska över julen. 

En vecka med krassliga barn, den allra första frosten och en innerlig önskan om att få fira jul friska med våra nära och kära. 

Livet i december helt enkelt. 

*