lördag 30 maj 2015

Det går framåt.



Helg för mig nuförtiden betyder en efterlängtad sväng ut till Stinshuset med en och annan välfylld flyttlåda i bagaget. Idag åkte jag iväg med böcker, tidningar, plädar och dukar och lite annat som ändå inte behövs inför visningen. Det börjar tömmas på allvar nu i alla gömmor. Och i Stinshuset fylls det på i det där rummet som vi försöker samla det mesta i. Det rum som vår Liv sen kommer att få som sitt alldeles egna. 

Även om det bara är för en kort stund betyder det hur mycket som helst att få komma ut till huset varje helg. Den där kittlande känslan i magen av att veta att vi snart är där för att stanna. Allt roligt som väntar. Tid med familj och vänner. Sömniga frukostar på trädäcket. Skratt och lek. Underbara sommarkvällar (och såna vill vi ha många av). Lugnet och tystnaden. 


Här hemma då?

Ja, under veckan har ett styck badrum rivits ut och rörmokaren har kallats in för att göra sitt innan väggarna ska putsas. Mannen har kört iväg två välfyllda släp till tippen och min pappa har målat och donat medan vi har varit på jobbet. Lite vab har vi också hunnit med. 

Och det har utlovats lite värme i veckan som kommer. Åh, sommartid alltså. Hur härligt är inte det?
Jag tänker ägna närmsta tiden åt att ge trädgården en rejäl uppfräschning. Dra ogräs, plantera om lite i rabatterna och fylla upp odlingslådorna med sallad och annat man bara inte kan leva utan en hel sommar. I växthuset har tomatplantorna börjat ta fart och snart är det tid att plantera gurka. 

Bästa tiden framför oss. Absolut bästa.


onsdag 27 maj 2015

Tre små älskade.


Söndagen ja. 

Dagen då tre små älskade för första gången fick möta sitt nya hem. Små ben som sprang över gräset precis sådär fort som bara små ben kan, som små virvelvindar. Händer som ivrigt utforskade, kände på trädäcket och plockade blommor. Och solen sken på oss. 

Kärlek på den.


lördag 23 maj 2015

Att slutföra ett hus.


K.A.O.S

Om än ett organiserat sådant är det väl ändå det som bäst beskriver vardagen i vårt lilla parhus just nu. Allt som inte blivit gjort typ de senaste 10 åren görs nu i en rasande fart. Och det känns som vi har saker precis överallt i hela huset. Allting flyttas runt för att kunna komma åt med pensel och färg eller för att kunna fixa sådant som behövs bytas eller lagas. Det är stökigt och rörigt, trångt och stressande men ändå fantastiskt härligt att vara igång.

Men ett rum börjar få den där rätta finishen i alla fall. Matrummet. Ny tapet och pärlspont gav det här rummet ett välbehövligt lyft inför den kommande försäljningen. Den gamla tapeten? Ja, den var minst sagt i ett bedrövligt skick med matfläckar lite här och var, märken efter kattklor och lite annat smått och gott en trebarnsfamilj lyckas åstadkomma i ett rum på fyra år.




Det jobbas för fullt i princip överallt men det största som händer är väl ändå att vi har hantverkare på plats för att riva ut vårt gamla badrum och sätta in ett sprillans nytt. 

Varför? 
Den som kanske följt bloggen sen start vet att vi gjorde vårt badrum själv för 6 år sedan. Trist nog har vi fått problem med krackelerade kakelplattor. Rejäla sprickor över flertalet plattor. Verkligen tråkigt men bättre att ta kontroll över situationen och sälja huset med vetskap om att allt är i sin ordning. 

Så nytt badrum blir det alltså och jag tänker mig ett ganska klassiskt sådant. Det lutar åt ett svart och vitt rutigt golv, vita plattor på väggarna och en porslinsho som andas lite sekelskifte. 



Det är en märklig känsla att se, hur alla dom där sakerna man tidigare ägnat sig åt att skriva ner på långa att göra-listor under alla år, äntligen blir gjorda. En efter en bockas dom av. Det är märkligt eftersom man inte riktigt gör det för sig själv längre. Inte för att skapa en hemkänsla eller förverkliga en dröm utan mer som en investering. En investering som i och för sig kan ge en bättre start i vårt nya hem om det vi gör tilltalar någon annan. Men ändå, lite som att bjuda på fest utan att få delta själv eller laga massor med god mat men inte få äta. 



Bästa sättet att glömma kaoset? 

Plocka några rabarber i trädgården, baka en paj, vispa ihop godaste vaniljkrämen, packa in familjen i bilen och kör ut till vårt vackra Stinshus. Och det är precis vad vi gör imorgon. Några timmar tillsammans med mannen, barnen och mina föräldrar och plötsligt känns nog allt ganska enkelt och självklart. Några timmar att ladda batterierna och andas in djupt.



Ja, det är ett märkligt jobb att slutföra ett hus.
Den där känslan av att inte riktigt få vara med längre.

 Men, det leder framåt till något så mycket större, till en ny framtid. Och det, om något, är ganska stort att faktiskt få vara med om.


fredag 15 maj 2015

Hej huset.


Tillträdesdag. 
Äntligen kom dagen då vi fick nycklarna till vårt vackra Stinshus. 

Direkt efter uppgörelsen på banken körde vi med fullastad bil raka vägen ut till det som ska bli vårt nya hem. Vägen ut ja. Den som går över böljande gula rapsfält, kringelkrokvägar genom det skånska landskapet och slutligen över en bro alldeles intill en magiskt vacker gammal gråstenslänga. Tänk att man, bara 15 minuter från Ystad, kan landa rakt in i en lantlig idyll. 


Huset då? Ja, det är ett 100 år gammalt ombyggt parhus. Förr om åren var fasaden helt klädd i rött tegel men som ni ser är den vitputsad nu. 160 kvadratmeter hus, 1 400 kvadratmeter tomt och ett generöst trädäck rakt utanför köket. Vad mer kan en trebarnsfamilj begära? 



Bästa säljarna lämnade kvar både vackra utemöbler, grästrimmer, förrådsinredning och en massa andra bra-att-ha grejer. Vilken lycka att få köpa av människor som så tydligt visat vad det här huset har betytt för dom. Det känns som att huset har varit i kärleksfulla händer.


Och även om dagen gick i ett, med en bil som nog slog rekord i att köra fram och tillbaka mellan staden och landet, hann vi känna den där fina känslan av att ha hittat ett nytt hem att älska. Att gå genom rummen, mäta lite, hålla upp tapetprover (japp, hela högen med tapeter fick följa med) och på det enklaste vis äta lunch vid ett litet trädgårdsbord i vårt nya kök och matrum. Allt medan vårsolen strålade på oss hela dagen lång.

Bättre tillträdesdag kan man bara inte önska sig.
Och det är nu det börjar. På riktigt.


onsdag 13 maj 2015

Mera tygkärlek.


Och idag kom något väldigt efterlängtat med posten. Mitt nya vackra täcke. 
En ljuvligt mjuk dröm i blått och vitt som hela familjen kan krypa ner och mysa under. Dyrt? Ja,egentligen alldeles för dyrt men ibland är det bara kärlek vid första ögonkastet.  


Lite mer plånboksvänligt var dom här fynden. En vacker tygklädd ask och en modell mindre fuskvariant av renhorn. Dom där hornen blev både mannen och jag så pass förälskade i att jag nog väldigt snart tittar inom butiken igen och köper den stora varianten också. Och kanske, men bara kanske, följer även ett renskinn med hem nån dag. Ömtåligt, aningen opraktiskt, men så vackert och helt rätt för känslan jag vill skapa i Stinshuset.

Ja, det här med att köpa nytt hus har verkligen fått mig att gå fullständig bananas på vacker inredning. 
Men vad gör väl det så här två dagar innan dagen D?


tisdag 12 maj 2015

Lite tygkärlek.


På fredag är det äntligen dags. 

Vi får nycklarna till vårt nya hem och rivstartar helgen med att köra ut allt mellan himmel och jord till Stinshuset som inte gör någon nytta här hemma längre. Sånt som mest bara är i vägen när man ska ha visning och så. Hela helgen har jag sorterat barnkläder och julsaker. Påskpynt och böcker. Det är en skön känsla att rensa ut sånt som ändå inte används längre. Och som en bonus gör man ju plats för nytt. Bara en sån sak.


Som det här underbara paisleymönstrade överkastet från IB Laursen (det och mycket annat hittade jag här). Väntar på ytterligare ett härligt täcke som kommer att bli så fint i den nya soffan. Dessutom kommer det att göra ett fantastiskt jobb med att dölja alla skavanker som finns i vår nuvarande soffa. 



På fredag alltså. 

Nu är det nära och det pirrar allt lite extra i magen.


söndag 3 maj 2015

Huset vi växte ur. [Tredje delen]


 Och så har det blivit dags att titta in och säga hej och farväl till sovrummet.

Det rum där vi och våra tre små har tillbringat de första magiska nätterna i livet tillsammans och som vår minsta pojke fortfarande delar med oss. Där vi, ja innan barnen kom alltså, väcktes av att ljuset flödade in och vi sakta vaknade till liv. Där en låg kvar under varmt och mjukt täcke medan den andre smög ner, tände brasan och dukade fram frukost.


Ett rum där vi, sedan barnen kom, varit mer vakna än vi nånsin kunnat föreställa oss. Vyssat och vakat. Vankat av och an med en liten i famnen. Somnat om nån timme eller så för att sen göra samma sak om igen. Jag minns hur dag och natt flöt ihop i ett töcken. Men också hur det har förändrats och vakentid sakta börjat bytas ut mot så väl behövd vila.


Ett rum där en hel vägg är fylld till bredden av kärleken till tre små liv. 


LinkWithin

Related Posts with Thumbnails