Det enkla livet.

Om dom senaste veckorna lärt mig någonting alls är det att veta när man nått sin gräns.

Och min är definitiv både uppnådd och kanske till och med överskriden. Tidigare i mitt liv har jag kört på i alla fall. Jag vet att det till största delen har varit för att det inte har funnits något annat val. Man gör vad man måste för att livet ska fungera någorlunda och skjuter sig själv, trötthet, uppgivenhet och ångest åt sidan. 

Men, och här min vän, kommer det fina i kråksången. Det-kommer-alltid-ikapp-dig. 

Nånstans därinne finns det lagrat. Ny stress bygger på gammal tills den bara måste ut och inte kan ignoreras längre. För mig har det blivit så oerhört tydligt på sistone och den här gången väljer jag att lyssna på mig själv. 

När det som ska vara något roligt och positivt inte alls längre känns varken skoj eller inspirerande är det hög tid att dra i den där inre handbromsen. Och jag drar för allt vad jag är värd nu för aldrig nånsin mer vill jag vara den som inte har något val. I mitt huvud går jag igenom vad jag borde och vad jag måste. Försöker inse skillnaden mellan dom både och välja det som är rätt. För mig och för oss. För barnen. För relationen. 

Och den här gången har jag ju faktiskt ett val. 

Jag kan välja att köra på i 110 tills jag (vi) kraschar. Eller kan jag välja att säga stopp.

Hela poängen med att flytta ut på landet till det här fantastiska huset var att komma lite närmare det liv vi vill leva. Inte att fullkomligt köra slut på oss själva och stressa sönder vardagen, som så självklart är hektisk nog precis som den är; jag säger bara "Hej magsjuka, öroninflammation, magkatarr, lunginflammation, influensa och oräkneliga förkylningar". Nog för att jag verkligen älskar att skapa ett hem för oss här i Stinshuset men inte på bekostnad av allting annat.

Så medan vi väljer det enkla livet ett tag får både hus och renovering ta en välbehövd paus. Inte svårare än så. Ett liv utan onödiga krav och annat som stjäl energi. Istället ägnar vi tiden åt varandra, går på upptäcktsfärd i vår lilla by och njuter av tillsammanstid. Försöker gå ner i varv och hitta en balans i livet. 

Och det har varit helt underbart för oss alla, inte minst för våra tre små. 

Ni undrar kanske vad jag har bakat förresten?

Här pratar jag på om livet och stress och valmöjligheter utan att avslöja vad det är för goda saker på bilderna. Det är något för en laktritsälskare som jag, nämligen busenkla bollar med lakritsgranulat. Man mixar hasselnötter, mandelmjöl, kokos, smör. lakritspulver och stevia till en jämn smet och formar sedan bullar som man rullar i kokos och lakrits. Så gott!

Ja, så här har alltså livet i Stinshuset sett ut på sistone. 

Tankar som fladdrat fram och tillbaka, viktiga val som har gjorts och en tyngd som har lättat från axlarna. 

♥ 

Första helgen i Stinshuset.

Så var det gjort.

Nycklarna är överlämnade och det lilla röda parhuset är officiellt inte längre vårt.

Och fast att vi har vuxit ur det för länge sen och jag redan känner mig hemma här i vårt Stinshus kan jag inte hjälpa att känna ett sting av saknad. En del av livet är över och nån slags tomhetskänsla smyger sig in bland glädjen över det nya. Det känns bäst att inte fundera så mycket på det just nu utan att ägna sig åt sånt som känns roligt att ta tag i för stunden. Som att hänga upp det nya fårskinnet och dra handen genom den mjukaste av ull man kan tänka sig. Och att tänka att ett par sådana till nog allt hade känts helt rätt för känslan i vårt nya hem. 

Vi tar det väldigt lugnt i helgen. 

Tror inte någon i familjen orkar med mer stress eller deadlines för en lång tid framöver. När jag får ett ryck öppnar jag dörren in till vårt blivande sovrum och tar fram en påse eller låda att sortera och packa upp. Det kommer att ta sin tid att göra huset till vårt men det får det lov att göra. Små vardagssysslor som ingen har haft tid med dom sista månaderna känns bra att börja med. Som att städa ur båda bilarna nu när vi ska börja köra varje dag.

Och idag ska vi göra något jag verkligen har saknat dom senaste åren.

Vi ska åka på julmarknad på landet. Bästa sättet att mjukstarta julen och komma i stämning. Dofterna, tomtar, stöpta ljus och förhoppningsvis ett och annat vackert fårskinn.

Ja, så ser alltså vår första helg i Stinshuset ut.

En hel del glädje och många förväntningar blandat med en aning tomhet och saknad. 

Och en omvärld som återigen skakas av ondska och sorg.

♥

Ett huvud på högvarv.

Med bara några veckor kvar tills vi sitter med nycklarna till Stinshuset i handen går min inredningshjärna på högvarv. Jag somnar sent, vaknar tidigt och första tankarna går allt som oftast till huset som snart är vårt. 

Och jag beställer tapetprover. Tapetprover i mängder faktiskt.

Försöker hitta vackra mönster som harmonierar med varandra, som har den rätta känslan och som förvandlar ett hus till ett hem.

Sen har vi ju min tillfälliga besatthet av Blocket.

Jag letar med ljus och lykta efter det där gamla skrivbordet där jag ser mig själv sitta och blogga och som ska stå i vardagsrummet tillsammans med ett ommålat gammalt drängaskåp. Eller de där vita pardörrarna som ska sättas in mellan matrum och vardagsrum och ge tillbaka huset lite av sin sekelskiftescharm. 

Ja, såna här saker upptar merparten av min hjärna nuförtiden.Och som jag har längtat efter det här.

Nyper mig i armen och tror knappt det är sant.

♥

Stora stunder.

 Det är en vintermorgon i februari.

Råkall vind biter tag i kinderna och den mjuka dimman ligger vackert över både stad och åkrar. Och barnen och jag har kört till en efterlängtad vän på landet för att leka, rida ponny och njuta mammaledighet tillsammans. För två av dom små i bilen är det stort. Väldigt stort.

Och vi kommer precis lagom till att Lilleman ska hämtas in från hagen. Mina små följer honom med blicken och kanske blir stunden lite för stor för min lilla. Hon som har längtat så. Lilleman har borstats och fått en sadel men tårarna rinner nedför kinderna och nån ridtur blir det inte för Liv den här gången. Med sin lilla hand håller hon hårt i min och efter en stund kommer leendet tillbaka.

Storebror då? 

Jodå, han vill rida och snubblar kavat fram, i klumpiga stövlar och med hjälmen på huvudet, till vännen och den lilla tålmodiga ponnyn. Och trots vinterkylan sprider sig en värme i bröstet när det är tid för min lilla man att sitta upp på ponnyryggen. För såna stunder är inte bara stora när man är liten. Dom kan ta andan ur en när man är stor också. 

 

Sen turas våra småkillar om att rida tills det är tid för Lilleman att äta och vila sig lite ute i hagen igen.

Och själva har vi börjat längta in.

In till värmen i vännens hus som rymmer så mycket kärlek och tacksamhet över livet, barnen och tre fina hästar. Och det om något är stort.

 

 

♥

Min lantstil.

 

Okonstlad och inifrån. 

Som nån slags förlängning av mig själv.

Något mitt öga alltid ser och hjärta alltid känner.

Det vackra som gör livet lite mjukare i kanterna.

Och otänkbart att leva utan.

 

 

♥

 



Österlen i mitt hjärta

För snart 6 år sedan flyttade mannen och jag från lägenhet i Malmö till sydöstra Skåne. Ett beslut vi aldrig ångrat och det finns inget som kan få mig att vilja flytta tillbaka västerut. Tror aldrig vi kommer att tröttna på underbara Österlen. Igår tog vi som vanligt en liten tur och hamnade på vårt favoritcafé i Kivik, Esperöds café. Vägen upp till fiket är kantad av äppelodlingar och fantastisk natur. Överallt står lådor fyllda till bredden av nyplockade äpplen. Ett stenkast därifrån ligger Kiviks musteri och strax söderut Stens huvud med sina vackra vandringsleder. Många drömmer om Skåne och Österlen och jag är så tacksam att jag får leva mitt liv just här.

Önskar dig en riktigt skön söndag!

Kram Anna

♥

Drömmen om Kossa Mu och livet på landet

Först pussar jag dig...

...sen pussar du mig

Nu stirrar vi på dom där två knasbollarna som fotar oss...

Igår tog vi en tur till Qvesarums byggnadsvård i Löberöd för att köpa ett vackert tegelgolv till mitt blomsterhus. På vägen hem passade vi på att köra genom ett av dom finaste naturområdena i Östra Skåne, Fyledalen. Där hittade vi dom här söta vännerna och min längtan att flytta ut på landet ökade ytterligare ett par procent. Jag vill ha kor och får runt husknuten och hönor som pickar på gårdsplanen. Jag vill ha lugnet och tystnaden runt mig. Bara höra naturens ljud. Inga bilar, motorcyklar eller annat väsen.

Kronärtskockor på rad

En flitig humla och rosa lavendeln "Loddon pink"

Naturens skafferi

Livet på landet lär få vänta ytterligare några år ännu och fram tills dess lever vi lantliv i stan i stället. I år provade vi att odla kronärtskocka med gott resultat. Nu står dom där på rad och vajar majestätiskt i trädgården. Tanken var att äta knopparna men samtidigt är dom så vackra där dom står att vi lät bli. Nästa år däremot åker några i kastrullen. Det lär ju vara en riktig delikatess.

Önskar dig en riktig mysig vecka!

Kram Anna

♥

Ps. Nu har jag lagt in receptet på gurkorna i förra inlägget om det är någon som vill prova!

Gamla burkar

Senaste fynden från Tradera

Jag har börjat samla på vackra gamla burkar och askar i plåt. Här är mina första fynd som jag är väldigt glad för! Dom kommer att bli så fina i mitt blivande utekök.

Luktar fortfarande kanel och kryddnejlika ur burkarna

Gevalia Kanel - när du får oväntat besök

Här hemma går det sakta framåt. Med betoning på sakta. Som alltid tar allting längre tid än man tror. Uthusen har fått ny grund och det ena saknar tak för tillfället. Trädgården är totalt uppochnervänd eftersom grannen har fått lov att köra genom vår tomt med grävmaskin nu när han bygger ett litet nytt hus inne hos sig. Vi ska ju ändå riva upp allt men fy sjutton vad smutsigt och otrivsamt det blir när det rör och rotas i varje vrå. Just nu får man ha en stor portion tålamod och fantasi för att se vad det ska bli av det här. Det är ingen bra bloggsommar med andra ord *ler*. För ni vill väl inte se bråte, grus och smuts på varenda bild? Förhoppningsvis ser det lite bättre ut om tre veckor när min mycket efterlängtade semester börjar.

Ha en riktigt mysig helg!

Kram Anna

♥

Om jag kunde stanna tiden...

Gårdsplanen på Café Olof Viktors

Penséer som vilar i en järnsäng

Underbar surdegsciabatta med ekologisk kycklingfilé

...och få vara kvar i ett ögonblick hade jag velat att den skulle stå blickstilla just nu. Att få stanna kvar i känslan av skön avkoppling och harmoni. Jag vet hur lätt den känslan går förlorad när vardagsstressen tar över. Kanske är det ändå dessa stunder som gör att man orkar med när annat går tungt.

Idag har mannen och jag njutit av en riktigt god lunch på ett härligt bageri/café strax utanför Ystad som heter Olof Viktors. Deras kännetecken är närproducerade ekologiska råvaror och hembakat bröd.

Ett av dom underbara växthusen...

...på Åbergs Trädgård utanför Ystad

Slitna lerkrukor för en femma stycket. Femton skönheter fick följa med hem.

Därefter körde vi till två olika plantskolor och köpte massor av blommor till den del av trädgården som vi ska börja arbeta med. Det är den mest skuggiga delen av trädgården och den kommer att bestå av ett hav av Kaukasisk förgätmigej, två sorters Daggkåpa och vitblommig klätterhortensia. Runt om kommer vi att göra gångar av knastrande singel. Fasaden på huset ska snyggas till och jag ska få ett litet planteringsbord på ena hörnet.

Vår blivande skuggrabatt och det som ska bli en singelgång

Några söta pärlhyacinter

Ljuvlig kaukasisk förgätmigej

Trots att det är tungt att gräva upp gräs, jordförbättra och plantera är det så underbart avkopplande. För mig är det den bästa medicinen och alla världsliga bekymmer bleknar och försvinner.

Tack för att ni tittar in och för era fina kommentarer trots att jag själv har varit lite "osynlig" på bloggen senaste tiden! Ni vet att jag läser och uppskattar vartenda ord.

Önskar dig en fin ny vecka!

Trädgårdsliv

Grönt är skönt

Min kära gamla spade

På den här bilden ser vårt slitna staket riktig mysigt ut

Finns det något bättre än att komma in ifrån en hel underbar dag i trädgården och känna hur solen har värmt upp både kropp och själ? Efter en varm dusch är man totalt avslappnad.

Idag har vi planterat om våra två vackra klätterrosor Constance Spry. Som dom noviser vi är vad gäller rosor planterade vi dessa skönheter alldeles för högt och fick okuleringsstället ovan jord. Nu är dom nedgrävda, ansade och lätt gödslade. Bara att vänta och se om det blir några rosor i år eller om vi har stört växterna allt för mycket. Förra året blommade båda överdådigt, otaliga skålformade rosa förtrollande rosor att borra näsan i.

Fikapaus i solskenet

Efter allt grävande passade vi på att dricka kaffe i solskenet. Hettar lite skönt på kinderna efter vårsolens starka strålar.

Smultronen börjar vakna till liv

Snödropparna har flyttat idag

Mitt lilla blomsterhus

Ovan ser ni mitt lilla blomsterhus som ska få sig ett ansiktslyft i juni. Nytt tak av våra fyndade gamla tegelpannor, ny fog mellan tegelstenarna och ett nytt fönster. Invändigt blir det tre vitputsade väggar och en i tegel, en rejäl arbetsbänk, porslinsvask och hyllplan till alla krukor och redskap. Ska bli så roligt att få visa er när det blir klart! Som jag har längtat efter det här lilla huset, mitt alldeles egna lusthus. Mannen är såklart välkommen när som helst, men här inne är jag som bestämmer, eller hur R *ler*?!

Njut av kvällen!

Torpkänsla

Min ena zinkspann i bakgrunden

Tallrikshylla

Nu i sommar är tanken att vi ska hinna snickra på ett enkelt utekök. Jag tänker mig en skönt patinerad platsbyggd bänk vid blomsterhuset ena sida med en nedfälld vit porslinsho, några hyllplan och en liten hemmagjord tallrikshylla/diskställ. I uteköket vill jag bara ha fina loppisfynd och gamla saker. Allt annat är bannlyst. Jag tycker hyllan på bilden ovan är ett bra exempel på hur tallriksstället kan se ut. Lite torpkänsla över det hela. På första bilden ser ni den ena zinkspannen som fick följa med hem i lördags. Den kommer från Bloomingville och var inte särskilt dyr, 99 kr för en normalstor spann och 129 kr för den lite större.

Ljuvliga strutar

Tokig i lådor som jag är måste jag få visa den här skönheten fylld med chokladstrutar i avvaktan på att tillfälle att fota våra äppellådor dyker upp. Om vädret fortsätter så här kan man snart börja trädgårdslivet på allvar och fota i lite nya miljöer. Bilderna i dagens inlägg är fotade i favoritbutikerna, Levande hem och Den Ljuva Blomstertid - som alltid.

Kul att så många vill vara med och tävla, både via kommentarer och mail!
Varmt välkomna hit vill jag säga till mina nya besökare.