onsdag 28 oktober 2015

Tid för annat.



Ett av dom bästa besluten vi har tagit på sistone är definitivt att ta in mer hjälp än vi först planerat. 

Och med hjälp menar jag bra hantverkare som gör allt grovarbete på en bråkdel av tiden det hade tagit oss själva. Tid som vi hellre vill spendera med barnen och på en del mindre projekt som känns sådär härligt inspirerande att ta tag i. Som att platsbygga en bokhylla, montera en lekställning eller bara strunta i allt och åka till djurparken med familjen. Ja, ni är säkert med på vad jag menar. 




Och om vi nånsin tvivlade på att det var rätt beslut att ta räcker det att tänka på den där finfine målaren som bredspacklade upp alla våra ytterväggar på en dag. Eller på kaklet som är på plats och bara väntar på att fogas. Eller på den där trappan som snart är målad vackert mjukgrå. På taklisterna i alla rummen. Och på väggarna som faktiskt kommer att vara tapetserade innan jul. 


Tänker man så, ja då vet man, att lite mer hjälp än planerat är bra.
Rent av fenomenalt bra.


tisdag 27 oktober 2015

En titt i köket.



Köket?
Nja, kanske inte riktigt färdigt ännu men en bra bit på vägen i alla fall.
Och ser ni? Det har kommit upp några rader med kakel. Med vit fog mellan plattorna kommer det ge ett vackert och mjukt intryck. Bänkskivan i ek har också kommit plats och blev en fin kontrast mot allt det vita. Häll, inbyggnadsugn och fläkt saknas förstås liksom den tillfälliga vasken; den som just nu står där ugnen ska in. Den riktiga vasken är nämligen slutsåld i typ hela Europa och därför fick vi nöja oss med en tillfällig lösning så länge. Det får gå det med. 

Och nedräkningen har börjat på allvar nu.
Hur många nätter till ska vi sova i det gamla huset undrar barnen?
9 svarar vi och så räknar vi tillsammans på fingrarna hur många det är. 

9 nätter alltså.
Snudd på overkligt.


söndag 25 oktober 2015

Kalassöndag.



Och så blev det söndag och äntligen tid att fira vår minsting. 

Han som fyllt hela två år, som älskar dinosaurier och som får oss alla att undra var sjutton tiden blev av. Men två år är han i alla fall, vår Albin. Och jag fick ett ryck och plockade fram washitejpen. Älskar washitejp by the way. Vi bakade ju kladdkaka förra helgen och morotskaka igår och båda behövde lite draghjälp för att se sådär riktigt kalasfina ut.




Storasyster tog på sin glitterkjolen. Hur söt? Klart man ska glittra lite extra när det kalas.




Och så här blev tårtan när den var pimpad och klar. 
Ett väldigt enkelt pyssel med hjälp av två spett av trä, en styck tråd och några bitar av olika sorters washitejp som jag fäste och klippte lite spets på. 




Lillebror själv, ja han var lika svår att fånga på bild som vanligt. Men här ser ni en skymt av honom i alla fall, där bredvid storebror. Nöjd och glad för sina fina paket och med hela magen full av kladdkaka. 


Kalassöndag alltså. 
Med rosa glitterkjol, washitejp-pimpade tårtor och en ljuvlig lillebror som fyllt hela två år. 
Kan det bli bättre? 


lördag 24 oktober 2015

Att sitta på pottkanten.



Som ni vet vid det här laget så håller vi ju som bäst på att packa ner hela vårt hem i flyttkartonger.

Och det sätter mig aningens lite på pottkanten när det kommer till att kunna ta bilder. Så i brist på rum, som faktiskt går att fota i sin helhet, har jag istället gett mig på att fota lite pims och småkrams här och var. Det har funkat helt okej, i alla fall ända fram tills nu. Men när även dom där små blickfången börjar tryta, då blir det helt klart lite svårare. Allt vi inte använder till vardags är ju det första som får åka ner i lådorna. 




Så vad gör man då?

Ja, ett sätt kan vara att samla ihop några fina saker ur skafferiet och ställa på ett bord. Inga konstigheter med det tyckte Viktor. Liv reagerade inte ens. Klart man kan ha skafferivaror lite varstans i huset. Dom har väl vant sig vid mig och min kamera vid det här laget antar jag. Och så passade han på att provsmaka några hasselnötter när dom ändå stod där på bordet medan jag knäppte bilder. 


Såhär kan det alltså se ut hemma hos oss nuförtiden; i huset som bäst kan beskrivas som en spillra av sitt forna jag. Och det är två veckor kvar nu.

Som jag längtar. 



fredag 23 oktober 2015

Med fyra händers hjälp.




Så fick då trädgården äntligen lite välförtjänt uppmärksamhet. 

Och titta! Nu ser man ju faktiskt all ved som ligger så fint staplat där under utekökets tak. 




Och årets sista tomater skördades innan plantorna drogs upp ur jorden och växthuset bommades igen för sista gången. Gångarna utanför rensades från ogräs men en och annan vildsådd citronmeliss och förgätmigej lämnades kvar. För inte ska det väl vara allt för perfekt och tillrättalagt i en köksträdgård?

Men jordgubbsplantorna i lådorna då? 
Ja, dom var bara så fantastiskt vackra i färgerna att vi inte kunde låta bli att stanna upp och förundras över skönheten i varje litet blad. 




Så har en trädgård, helt klädd i höstens sprakande färger, kärleksfullt städats av för sista gången.
Men inte bara av mig utan med hjälp av fyra extra händer. Hjälp i form av mamma och pappa. Dom som alltid finns där när dom där fyra extra händerna så väl behövs. 

Tack för dom här åren vackra trädgård. 

Nu tittar vi framåt och säger Hej Fredag!



torsdag 22 oktober 2015

Den där längtan efter nystart.




Tänk. Att man kan längta ihjäl sig så mycket efter ett hus.

Börjar snart känna mig tjatig men det är ju det som mest av allt snurrar runt i mitt huvud nuförtiden, från tidig morgon till tok för sent på kvällen. Imorgon är det två veckor kvar tills vi flyttar det sista från vårt lilla parhus och sover den allra första natten tillsammans i det vackra Stinshuset.




Den här flytten betyder så mycket mer för oss än jag nånsin kan sätta i ord. 
Men framför allt står den för en nystart. En så väldigt välkommen och behövd förändring i familjen Ewermans liv. Och jag är så pepp på att att få ta er med på vår resa. 

Dessutom är det ju så förbenat vackert där ute. Att få bo bland kohagar, åkrar, porlande vattendrag... Vilken lycka! Nypa, nypa i den där armen igen. Och inne i Stinshuset ser jag hur mina inre bilder sakta men säkert håller på att förverkligas. Det blir parhuset 2.0 kanske man kan säga. Allt som var bra här upplyft till en ny dimension. Lite större. Lite bättre. Ja, lite mer av allt helt enkelt.


Men innan vi är där finns det en flytt att ta sig igenom. Och tre hostiga barn att rå om.
Torsdag vänner, nu kör vi!



tisdag 20 oktober 2015

Tidningen Lantliv och nystädat blomsterhus.



Okej.

Tid att nypa sig rejält i armen. 
I bloggens inkorg låg ett mail från Helena på tidningen Lantliv. Jag blev ju såklart himmelens nyfiken och öppnade det på tre röda. I mailet skrev Helena så fint till mig och undrade om dom får tipsa om mig och bloggen på Lantlivs sajt. 

Om jag blev glad?
Lantliv har varit min favorittidning i säkert 10 år. Den är grunden till att jag älskar den här stilen, till att bloggen kom till och att mitt fotointresse satte fart. Så ja, jag blev såklart överlycklig. Och minst sagt stolt som en tupp.




Men jag har inte bara gått omkring och varit småmallig hela dagen. 
Nix, nån nytta får man ju också göra.

Mitt lilla blomsterhus, där både en och två floristdrömmar har spirat genom åren, är numera tömt, nerpackat och städat. Och jag hittade en hel del fina saker som jag nästan glömt att jag hade. Sånt är ju alltid en höjdare; att shoppa loss hos sig själv. Men mest av allt känns det nog ändå bannemig lite vemodigt att lämna det här vackra huset. 





Ja, så har alltså den här tisdagen sett ut. 

Glädje och vemod på samma gång. Precis som det ska vara när man går vidare i livet.
Och är ni nyfikna på vad det står om bloggen kan ni klicka er vidare till Lantlivs sajt här.

Imorgon väntar sjukdag med en febrig storebror och en lillebror med besvärlig hosta. 

Men nu, Natti Natti vänner!



måndag 19 oktober 2015

Ett busenkelt kökstips.


Bild från vår husannons i somras; ERA  Fastighetsförmedling Wallin i Ystad.


Ser ni där ute i köket? 

Det där som hänger i taket tänker jag på. Det är något jag absolut tar med mig till vårt nya kök. 
Något så enkelt som en styck vitmålad rundstav, fäst i taket med kedjor i varje ände. Och man kan lätt som en plätt anpassa antal och längd efter hur mycket plats man har. Eller kanske sätta ihop några stycken till en kvadrat eller rektangulär form. Det tänkte jag göra över nya köksön. Busenkelt men ändå så himla fint. 




Och man kan ju hänga precis vad man vill där uppe i taket.

Själv har jag en förkärlek till knäckebröd, lökkorgar och ljuslyktor. Jag tycker om dom bruna tonerna och sånt som känns sådär skönt rustikt. Till julen kan man pimpa upp med fina röda äpplen och pepparkakor. Sommartid hänger jag kanske upp några knippen med färska örter. Och alltid några fina emaljgrytor och bakformar såklart. 


Ett busenkelt litet kökstips såhär på måndagskvällen alltså.
Ett jag definitivt själv tar med mig till köket som väntar på mig, där bara några veckor bort.



söndag 18 oktober 2015

Tillsammanstid, pumpapyssel och flyttstök.




Söndag.

Kanske dessutom den absolut mysigaste på väldigt länge. 
Ingen stress. Inga direkta måsten. Och framför allt ingen renovering. 

Bara tillsammanstid; oändligt saknad och välbehövd tid för barnen och oss.
 Och så lite småpimsande med några av säsongens mjukaste honungsgula pumpor. Kanske inte så imponerande svårt pyssel att svänga ihop men i alla fall. Lite höstkänsla i ett annars ganska demolerat hem.




Det börjar ju blir precis det, demolerat. Övergivna hyllplan lite varstans i huset. Ingen riktig hemkänsla längre. Snart åker alla glas och koppar ner i en låda men vardagsservisen får blir kvar, där i vitrinskåpet, ända in i det sista.




Och i andra hörnan av rummet ser det ut så här. Flyttlådor staplade där de minst är i vägen. 


Söndag alltså.
Och en vansinnigt mysig sådan med tillsammanstid, pumpapyssel och flyttstök.

Vilket perfekt sätt att avsluta veckan.


lördag 17 oktober 2015

Magiska Österlen.




Hur vägen till vårt Stinshus ser ut?

Slingrandes mellan åkrar och genom trädallé i höstskrud. 




Från de öppna fälten leder vägen ner till ån.





Över bron och uppför backen.




Och så förbi kohagen förstås. 

Sen är man där. Framme i vår idyll. 
Och man känner direkt att tiden nog allt går lite långsammare här ute. Det finns nån slags lugn som man inte hittar nån annanstans än ute på landet. Och den där tystnaden. 


Så, där har ni det. 
Den dryga milen långa vägen ut till vår idyll genom ett alldeles magiskt höstvackert Österlen. 



torsdag 15 oktober 2015

En rundtur i vårt kök och matrum.



Okej, är ni redo för att ta en rundtur i vårt köksbygge?

Äntligen har jag hunnit med att åka ut till vårt fina Stinshus och såklart fotograferat en himmelens massa bilder. Jag tänkte ge er en överblick av hur rummet ser ut, hur långt vi har kommit och dom val vi har gjort. Utfärdar redan nu en varning för gediget bildregn. 

Det ni ser här ovan på första bilden är vyn från den blivande matplatsen. Rummet är stort, hela 40 kvadrat, och murspisen står nästan i mitten. Med andra kan man njuta av elden från alla håll och kanter. I köket valde vi ett tåligt linoleumgolv i grått och vitt. Resten av rummet har trägolv som ni ser. Köket är från IKEA och luckan heter Hittarp. En pärlspontslucka även i det här köket alltså. Det fina med Hittarp är att alla täckskivor ser likadana ut som luckorna. Stort plus. Allra högst upp kommer det att sättas en kröningslist och det ska inte vara något mellanrum mellan överskåp och tak. Jag tänker att det kommer att ge en mer platsbygd och gedigen känsla.




Bänkskivorna i köket är gjorda av ek men på köksön ville vi gärna ha nån form av stenskiva. Om jag hade fått bestämma helt fritt hade jag valt en ljus marmorskiva men jag tycker faktiskt att den här ljusgrå stenskivan är riktigt fin och ett himla plånboksvänligt alternativ. 




En av många saker jag föll för med huset var den här dörren ut till trädgården. Ljuset som flödar in är helt fantastiskt. Och jag har alltid drömt om att kunna gå barfota ut från köket och äta frukost på solvarmt trädäck. Till höger om dörren tänkte jag sätta upp några skafferihyllor (har ju en förkärlek för sådana som ni kanske vet vid det här laget). 



Och här ser ni rummet från andra hållet. Tanken är att köksdörren och alla fyra fönster ska målas vita.
Trots röran ser ni kanske att vi har satt pärlspont allra längs ner och även på väggarna vid sidan om murspisen. På sikt kommer vi att tapetsera och det lutar åt Pigkammaren från Duro. Men till en början kommer väggarna att målas vita dom med. Den där tiden till allt man vill göra finns bara inte och viktigast i nuläget är att allt känns fräscht till inflyttningen. 




Ja, här har vi den del som så småningom ska ha en dubbel porslinsho men den rackarn går ju inte att få tag på i hela Europa så vi får börja med en enkelho. När den riktiga kommer tar man bara helt enkelt upp ett större hål och fäller ner vasken i skivan. Det blir nog bra det med om än lite omständigt.




Och kranen den ser ut så här. 
En riktigt fin detalj i köket tycker jag. Just denna kranen hittade vi här. Även handtag, beslag och krokar kommer att vara i mässing. En del från IKEA, en del härifrån. Så kul att blanda upp IKEA (som jag tycker är kanonbra) med sånt som känns lite mer unikt och originellt. 




 Rummet, eller dörröppningen i alla fall, ni skymtar allra längst ner går till vårt sovrum. Även där finns en dörr ut till träddäcket. Japp, ännu en sak jag föll för direkt.

Svänger man till höger direkt efter det rutiga golvet kommer man till vår hall (som till min lycka dessutom är en riktig stor sådan). Mer om den en annan dag. Och går man förbi murspisen kommer man till vardagsrummet men där var sånt kaos att det inte gick så bra att fota. Det får komma längre fram.


 Ja, så här ser det alltså ut tre veckor innan inflyttningen.
Som tur är kommer bästa snickarna till helgen (tack gode gud) och får till allt det där sista som vi inte själva hinner med. Utan hjälp vete katten hur det hade gått men det mesta brukar ju lösa sig.

Och inflyttning det blir det ju i alla fall oavsett.


onsdag 14 oktober 2015

Pumpornas tid är här.



Så var vi halvvägs in i veckan.
Och halva oktober har vi också avverkat. 

Men inte nog med det; igår skulle någon älskad ha fyllt 99 år. 
Tänker på dig extra mycket lilla mormor och allt fint vi fick uppleva tillsammans. Önskar att vi kunnat få ha både dig och morfar kvar ännu längre hos oss. Men det är ju aldrig rätt tid att mista någon. Man får bara lära sig att släppa taget och vara tacksam för den tid vi fick. 

Och så är ju pumpornas tid äntligen här.
Jag är allt bra sugen på att pumpifiera hela Stinshuset. Eller ja, i alla fall entrén till huset men det kanske inte är den bästa av idéer med tanke på alla möbler som snart ska släpas in genom huset.

Jaja, vi får väl helt enkelt se hur det blir med den saken.


tisdag 13 oktober 2015

Skafferihyllor.




Jo vet ni, det här med att köra bloggen på Instagram?

Jag kände mig ganska tveksam till den tanken under lång tid men oj vad jag är glad att jag gjorde det i alla fall. Det är ju hur kul som helst. Bilden av "skafferiet" är min mest gillade och den är även en av mina favoriter. 

Vill ni leta upp mig söker ni på @ljuvalantlivblogg.


Instagram alltså! En solklar hit. 
Och skafferihyllor? Ett absolut måste i nya köket.


  

måndag 12 oktober 2015

En sömnig start.



Så blev det måndag igen och oj, oj, oj vilken sömnig sådan det har varit då.

Det känns som jag seglat genom den här dagen i någon slags halvberusat tillstånd. Ni vet den där känslan av att inte riktigt kunna vakna till liv hur man än försöker. Tror jag har flyttat på samma papper om och om igen och tankarna har inte gått att samla ihop till något konstruktivt. 

Men det är kanske inte så konstigt om man lägger ihop ekvationen; 
sömnbrist + flyttplanering + elaka halsbaciller + renovering + allmänt kaotiskt småbarnsliv

Resultatet?
Halvvaken ofokuserad trebarnsmamma med aningen tom blick som skyfflar papper fram och tillbaka över skrivbordet. 

Så för att knyta ihop mitt sömniga svammel med dagens inlägg tänkte jag att vi kör nån bild från lillebrors hörna i barnens sovrum. Albin själv visar sig från sin favoritsida på första bilden förresten. Varför är det så svårt att hinna med att fota framsidan på den här lille mannen? Fast baksidan är ju ganska gullig den med.





I alla fall; här sover alltså familjens minsting.

I en säng fylld av nallar och kaniner som dom här fina mjuka vännerna. Och med en gigantiskt blårandig snuttefilt som han släpar runt på överallt. Några enkla vimplar hänger ovanför sängen och en gammal äppellåda rymmer alla mjukdjur och filtar som inte får plats i sängen. En enkel men trygg liten hörna för lillebror att sova i.

På sikt väntar ett eget rum i vårt nya hem men ännu är det absolut ingen brådska med att dela på småttingarna. Att sova med sina syskon är hur bra som helst just nu. Däremot rycker det såklart i min inredningsnerv. Tänk att få gå lös på tre olika barnrum. Himmelrike! Vi får väl se hur vi går vidare med det där lite längre fram men ännu sover dom så fint tillsammans och det är givetvis det allra viktigaste.

Och på tal om att sova; natti, natti vänner!


  

söndag 11 oktober 2015

Söndagsmys.




Vår lilla höstledighet går mot sitt slut. 

Imorgon väntar vanlig vecka igen med förskola, arbete och allt sånt som hör vardagen till. 
Och det känns inte så tokigt faktiskt. 

Vi kom ju riktigt långt i huset dom här dagarna. Längre än vad vi tänkt oss. 
Nu tar hantverkarna vid och fixar allt det där sista vi inte hann med i köket. Men stommen är där i alla fall och det är ju hur bra som helst. 

Men några timmar är där ju kvar innan vardagen börjar igen. Några timmar av hemmaliv, pyjamas och söndagsmys. När Albin sover middag ska vi fylla nån flyttlåda, Liv, Viktor och jag. Det känns bra att låta barnen vara med och packa. Och ikväll firar vi det nya köket med kladdkaka och glass. 


En sån dag blir det alltså hos oss idag.
Pyjamas, flyttlådor och kladdkaka.

En ganska fin söndag med andra ord!



LinkWithin

Related Posts with Thumbnails