Tid för annat.

Ett av dom bästa besluten vi har tagit på sistone är definitivt att ta in mer hjälp än vi först planerat. 

Och med hjälp menar jag bra hantverkare som gör allt grovarbete på en bråkdel av tiden det hade tagit oss själva. Tid som vi hellre vill spendera med barnen och på en del mindre projekt som känns sådär härligt inspirerande att ta tag i. Som att platsbygga en bokhylla, montera en lekställning eller bara strunta i allt och åka till djurparken med familjen. Ja, ni är säkert med på vad jag menar. 

Och om vi nånsin tvivlade på att det var rätt beslut att ta räcker det att tänka på den där finfine målaren som bredspacklade upp alla våra ytterväggar på en dag. Eller på kaklet som är på plats och bara väntar på att fogas. Eller på den där trappan som snart är målad vackert mjukgrå. På taklisterna i alla rummen. Och på väggarna som faktiskt kommer att vara tapetserade innan jul. 

Tänker man så, ja då vet man, att lite mer hjälp än planerat är bra.

Rent av fenomenalt bra.

♥

Med fyra händers hjälp.

Så fick då trädgården äntligen lite välförtjänt uppmärksamhet. 

Och titta! Nu ser man ju faktiskt all ved som ligger så fint staplat där under utekökets tak. 

Och årets sista tomater skördades innan plantorna drogs upp ur jorden och växthuset bommades igen för sista gången. Gångarna utanför rensades från ogräs men en och annan vildsådd citronmeliss och förgätmigej lämnades kvar. För inte ska det väl vara allt för perfekt och tillrättalagt i en köksträdgård?

Men jordgubbsplantorna i lådorna då? 

Ja, dom var bara så fantastiskt vackra i färgerna att vi inte kunde låta bli att stanna upp och förundras över skönheten i varje litet blad. 

Så har en trädgård, helt klädd i höstens sprakande färger, kärleksfullt städats av för sista gången.

Men inte bara av mig utan med hjälp av fyra extra händer. Hjälp i form av mamma och pappa. Dom som alltid finns där när dom där fyra extra händerna så väl behövs. 

Tack för dom här åren vackra trädgård. 

Nu tittar vi framåt och säger Hej Fredag!



♥

Ett busenkelt kökstips.

Bild från vår husannons i somras; ERA  Fastighetsförmedling Wallin i Ystad.

Ser ni där ute i köket? 

Det där som hänger i taket tänker jag på. Det är något jag absolut tar med mig till vårt nya kök. 

Något så enkelt som en styck vitmålad rundstav, fäst i taket med kedjor i varje ände. Och man kan lätt som en plätt anpassa antal och längd efter hur mycket plats man har. Eller kanske sätta ihop några stycken till en kvadrat eller rektangulär form. Det tänkte jag göra över nya köksön. Busenkelt men ändå så himla fint. 

Och man kan ju hänga precis vad man vill där uppe i taket.

Själv har jag en förkärlek till knäckebröd, lökkorgar och ljuslyktor. Jag tycker om dom bruna tonerna och sånt som känns sådär skönt rustikt. Till julen kan man pimpa upp med fina röda äpplen och pepparkakor. Sommartid hänger jag kanske upp några knippen med färska örter. Och alltid några fina emaljgrytor och bakformar såklart. 

Ett busenkelt litet kökstips såhär på måndagskvällen alltså.

Ett jag definitivt själv tar med mig till köket som väntar på mig, där bara några veckor bort.

♥

Tillsammanstid, pumpapyssel och flyttstök.

Söndag.

Kanske dessutom den absolut mysigaste på väldigt länge. 

Ingen stress. Inga direkta måsten. Och framför allt ingen renovering. 

Bara tillsammanstid; oändligt saknad och välbehövd tid för barnen och oss.

 Och så lite småpimsande med några av säsongens mjukaste honungsgula pumpor. Kanske inte så imponerande svårt pyssel att svänga ihop men i alla fall. Lite höstkänsla i ett annars ganska demolerat hem.

Det börjar ju blir precis det, demolerat. Övergivna hyllplan lite varstans i huset. Ingen riktig hemkänsla längre. Snart åker alla glas och koppar ner i en låda men vardagsservisen får blir kvar, där i vitrinskåpet, ända in i det sista.

Och i andra hörnan av rummet ser det ut så här. Flyttlådor staplade där de minst är i vägen. 

Söndag alltså.

Och en vansinnigt mysig sådan med tillsammanstid, pumpapyssel och flyttstök.

Vilket perfekt sätt att avsluta veckan.

♥

En sömnig start.

Så blev det måndag igen och oj, oj, oj vilken sömnig sådan det har varit då.

Det känns som jag seglat genom den här dagen i någon slags halvberusat tillstånd. Ni vet den där känslan av att inte riktigt kunna vakna till liv hur man än försöker. Tror jag har flyttat på samma papper om och om igen och tankarna har inte gått att samla ihop till något konstruktivt. 

Men det är kanske inte så konstigt om man lägger ihop ekvationen; 

sömnbrist + flyttplanering + elaka halsbaciller + renovering + allmänt kaotiskt småbarnsliv

Resultatet?
Halvvaken ofokuserad trebarnsmamma med aningen tom blick som skyfflar papper fram och tillbaka över skrivbordet. 

Så för att knyta ihop mitt sömniga svammel med dagens inlägg tänkte jag att vi kör nån bild från lillebrors hörna i barnens sovrum. Albin själv visar sig från sin favoritsida på första bilden förresten. Varför är det så svårt att hinna med att fota framsidan på den här lille mannen? Fast baksidan är ju ganska gullig den med.

I alla fall; här sover alltså familjens minsting.

I en säng fylld av nallar och kaniner som dom här fina mjuka vännerna. Och med en gigantiskt blårandig snuttefilt som han släpar runt på överallt. Några enkla vimplar hänger ovanför sängen och en gammal äppellåda rymmer alla mjukdjur och filtar som inte får plats i sängen. En enkel men trygg liten hörna för lillebror att sova i.

På sikt väntar ett eget rum i vårt nya hem men ännu är det absolut ingen brådska med att dela på småttingarna. Att sova med sina syskon är hur bra som helst just nu. Däremot rycker det såklart i min inredningsnerv. Tänk att få gå lös på tre olika barnrum. Himmelrike! Vi får väl se hur vi går vidare med det där lite längre fram men ännu sover dom så fint tillsammans och det är givetvis det allra viktigaste.

Och på tal om att sova; natti, natti vänner!


 ♥ 

Köksleverans och elaka halsbaciller.

God kväll!

Sitter och tycker halvt synd om mig själv. Eller mer än halvt. Det här med halsfluss alltså. 

HERRE- MIN - GUD så ont det gör. 

Banne mig helt overkligt. "Ta penicillinet på fastande mage" sa dom på apoteket. Inga problem, jag kan knappt svälja min egen saliv. Allt smakar konstigt och all konsistens hårdare än yoghurt känns som att äta småsten. Och sömnen ska vi bara inte tala om. Jag som både ÄLSKAR att äta och sova! 

Oh well, det går ju över så småningom. 

Ett hett efterlängtat kök levererades till nya huset idag och det står just nu lådor precis överallt i matrummet. Och köket har ju äntligen fått nytt golv; ett vitt och grått rutigt linoleumgolv som kommer att tåla det mesta ett köksgolv måste tåla i en barnfamilj. 

Jag lägger ju en del mobilbilder på vad som händer i huset på Instagram men inte här på bloggen. Den enkla förklaringen till det är att jag och barnen inte är på plats så ofta just nu och jag har därför inte kunna fota med min vanliga kamera. Och mobilbilderna funkar liksom sådär. Men, vill man se hur renoveringen går framåt så heter jag @ljuvalantlivblogg på Instagram.

Imorgon skruvas det förstås Ikea-stommar för glatta livet och förhoppningsvis har vi i alla fall bänkskåpen på plats i helgen. Och det känns ju helt fantastiskt. 

Gråvitt rutigt köksgolv, köksleverans och en kamp mot elaka halsbaciller. 

Ja, så har alltså livet sett ut idag.

♥

En bit på vägen.

Förra veckan? 

Tre visningar. 33 anmälda par. Tre dagars budgivning. 

Nerver på helspänn. 

Olidlig spänning ända in i det sista.

Kontraktet är skrivet. Och det blir nog riktigt bra det här. 

Huset kommer i kärleksfulla händer.

Nu väntar besiktning som förhoppningsvis går precis lika bra som vi tror. 

Och i Idyllen river vi väggar. Och säljer möbler. Och planerar kök.

Att verkligen vara på väg nu.
Den känslan.

Åh.

♥

Ett hem till salu.

Japp.

Där har ni det. Ett hem till salu,

Håll en tumme eller två för oss inför helgens visningar.

Annonsen i sin helhet hittar ni här.

♥

Alla bilder i inlägget är via vår duktiga mäklare på ERA Fastighetsförmedling Wallin och Josefin på SE360.

Fototajm.

Hur man vet att sommaren verkar ha förvirrat sig bort och glömt både tid och rum?

Vårens penséer är fortfarande lika ljuvliga i slutet av juni som i början på april. 

Inget ont som inte för något gott med sig. 

Och här hemma slutspurtar vi. 

Eller ja, hantverkaren och mannen vill säga. Själv har jag kastat in handduken för ikväll. 

Imorgon kommer fotografen och badrummet är fortfarande inte helt klart. Hua! Lär bli en sen kväll och tidig morgon för att få allt städat och pimpat i tid. 

Imorgon alltså. 

Fototajm.

♥

En annorlunda helg.

F.r.e.d.a.g.

Äntligen helg och inte vilken helg som helst. 

Vi ska nämligen ge golven en mycket väl behövd omgång med färg. Och med golvmåleri kommer massor av arbete såklart. Hela bottenvåningen måste tömmas ut. Men kanske störst av allt. Det går inte att sova här. 

Så i helgen packar vi för en natt eller två i Stinshuset. Några madrasser, lite god frukost och den där känslan av att vara på plats i vår idyll. Om än bara för några timmar. 

Varför vi lägger tid på att måla golv i ett hus vi ska sälja?

Svaret har ni här.

Tror bilden talar sitt eget tydliga språk.

Så alltså.

 Den sista helgen med dessa sorgliga och skavda golv. Om några dagar har dom återfått sin forna glans och hela huset kommer att lysa upp. 

Det kommer bli bra det här eller vad tror ni?

♥

Huset vi växte ur. [Tredje delen]

 Och så har det blivit dags att titta in och säga hej och farväl till sovrummet.

Det rum där vi och våra tre små har tillbringat de första magiska nätterna i livet tillsammans och som vår minsta pojke fortfarande delar med oss. Där vi, ja innan barnen kom alltså, väcktes av att ljuset flödade in och vi sakta vaknade till liv. Där en låg kvar under varmt och mjukt täcke medan den andre smög ner, tände brasan och dukade fram frukost.

Ett rum där vi, sedan barnen kom, varit mer vakna än vi nånsin kunnat föreställa oss. Vyssat och vakat. Vankat av och an med en liten i famnen. Somnat om nån timme eller så för att sen göra samma sak om igen. Jag minns hur dag och natt flöt ihop i ett töcken. Men också hur det har förändrats och vakentid sakta börjat bytas ut mot så väl behövd vila.

Ett rum där en hel vägg är fylld till bredden av kärleken till tre små liv. 

♥

Huset vi växte ur. [Andra delen]

Jag tänker inte ägna många rader åt att gräva ner mig i eller försöka ge mig på att återberätta om året som gick. Det finns helt enkelt inte särskilt mycket positivt att säga och därför känns det rätt att inte ge det något utrymme här bloggen. 

Så.

Istället hoppar vi rakt in i vår vardag just här och nu. För den däremot är galet spännande.

Vet ni, vi är inte husletare längre. Efter många turer hit och dit har vi äntligen hittat vårt nya hem. Ett stort vitt 100 år gammalt hus ute på landet med gott om plats för hela familjen. Ett vackert hus att göra till vårt alldeles egna. Och visst finns det både kor, hästar och hönor runt husknuten, precis som i mina drömmar. Huset kallas för Stinshuset, ett namn från den tiden då det fortfarande var ett parhus och det i vars en halva bodde två stinsar. 

Stinshuset alltså. 

Ett hem med en unik historia som vi nu får vara med om att forma i framtiden. 

 Innan livet kom av sig sommaren 2014 påbörjade jag en slags hyllningsresa genom det som varit vårt hem i 10 år och det känns inte mer än rätt att fortsätta där jag slutade i februari 2014.

Så, över till vardagsrummet.

Ett av husets mest använda rum precis bredvid vårt kök och matrum. Ett rum som fullkomligt badar i ljus soliga vår- och sommardagar. Här samsas både gammalt och nytt men allra mest glad är jag för vårt ommålade drängaskåp. Ett skåp som såg ganska sorgligt ut när vi köpte det (och inte luktade det särskilt gott heller för den delen) men som, med lite färg och kärlek, numera är rummets mest omtyckta.

Ett rum som ständigt är belamrat av barnens leksaker, vilda lekar och mys i en sliten soffa vars dagar numera är räknade.  



 Ja, där har vi den. En liten kort andra del om huset vi kom att växa ur. 

Blir det en tredje? Förhoppningsvis!

För en sak är säker. Bloggen har varit djupt saknad under året som har gått. 

 Å Stinshusets äventyr ligger ju framför oss. En resa jag mer än gärna vill dela med mig av.

♥