Vardagsmys.

Vardagsmys är något som är väldigt uppskattat hemma hos oss av både stora och små men levande ljus och småbarn är ju såklart en riktigt dålig kombo. Elektriska blockhus finns det ju däremot en hel uppsjö av och jag hittade några fina i en butik här i Ystad. Såklart inte riktig samma sak som äkta vara men med fördelen att man kan mysa precis när och hur man vill utan att oroa sig för att någon liten kommer till skada och bara det är ju guld värt. Dom här går dessutom på timer om man vill mysa till det redan på morgonen när man nyvaken och sovvarm tassar ner i pyjamasen för att sätta igång kaffet. Hur bra?

Och dagen annars då?

Ja, den bjöd på lite oväntad vab då lillebror inte riktigt var sitt vanliga jag när han vaknade i morse. Storebror ville tvunget till kompisarna på förskolan men syster yster stannade mer än gärna hemma en dag med oss. Och eftersom lillskrutten fortfarande inte känns helt hundra tar vi helg redan nu och håller oss hemma imorgon också. 

Långhelg alltså. 

Inte så dumt alls faktiskt. 

***

En nyfirad treåring.

Kalaset ja.

Ett sådant har vi ju också hunnit med nu i höst. Minsta herrn i huset fyllde hela 3 år och det firades såklart med pompa och ståt. Och minioner. Albin gillar verkligen dom där gula små filurerna så temat kändes solklart i princip redan från början. Ballonger, sugrör, blommor, cupcakes och mangotopping på tårtan - allt i gult för att göra en liten älskad glad. Och glad, det blev han verkligen. 

Underbara unge.

Och när gästerna tackat för sig fick alla tre barn i huset gå på ballongjakt. 

Underbart att något så enkelt som ett gäng ballonger kan vara så kul så länge.


Ja, lite så gick det alltså till när lillebror firade tre år.
En riktigt fin dag för den finaste lille herrn man kan tänka sig.


***

Sugen på mera kalas? Gamla inlägg hittar du här:

Femårskalas för Liv och Viktor

Tvårskalas för Albin

Femårskalaset.

Det har ju firats kalas här hemma i helgen minsann.

Familjens två nyblivna femåringar har gratulerats med pompa och ståt av familj och vänner.

Och mamman i familjen överlevde allt ståhej med hjälp av bästa vännerna Ipren och Bricanyl. Som tur var fanns även förstärkning i form av lika hes och förkyld svägerska och svåger. Men kalas, det blev det i alla fall.

Kalaset gick i pastellfärgerna rosa och mintgrönt med inslag av lite mörkblått. Muggarna med sugrör blev väldans poppis och är dessutom otroligt enkla för barnen att dricka ur. Inget spill någonstans. I taket hängde vi vimplar i olika färger och ett flaggspel med texten Happy Birthday i prickiga bokstäver. 

Och dom två femåringar själva hade precis hur kul som helst på sitt första kalas i vårt nya hus. 

Paketen öppnades med en imponerande inlevelse och fart. Jag kan lova att det inte var helt lätt att hålla reda på vem som fick vad och från vem det var. Eller att ha koll på att något viktigt inte följde med alla små bitar av sönderrivet inslagspapper. Tror vi redde ut det i slutänden i alla fall. 

Småttingarna blev ganska hungrig av att öppna paket; eller ja, kaksugna snarare kanske, men mat blev det först såklart. Jag hade en tanke om att göra det lätt för mig genom att välja sånt som varmrökt lax och fläskfilé till buffén. Mat som bara ska skivas upp och inte tillagas. Några såser till, en stor sallad, bröd och ugnsrostad potatis. Problemet var bara att det blev alldeles för många olika rätter och moment. Och vi hade alldeles för lite tid på oss. 

Så världens största note-to-self till nästa kalas blir alltså keep-it-simple, på riktigt den här gången. 

En maträtt med något kul tillbehör. Det räcker hur långt som helst.

Kakbuffén bestod av små kladdkakor i cupcakesformar, morotskaka (favorit i repris) och fruktspett.

Mormor och morfar var där såklart. 

Och dom finaste små kusinerna man kan tänka sig.

Sådär såg det alltså ut när våra två små stjärnor firade sina fem första år i livet. 

Fem år som gått så otroligt fort och ändå långsamt på samma gång. 

En milstolpe känner jag. 

Fem år gamla.

Fortfarande små men inte alls på samma vis längre.

Älskade ungar.

***

Kickstart.

Söndag och sista dagen på julledigheten för den här gången. 

Imorgon börjar vardagen igen och med den följer en tanke om att byta en del dåliga vanor mot lite mer hälsosamma. Inget storslaget eller helt nytt under solen. Nej, mera att hitta tillbaka till livet innan hela "husförsäljningskarusellen" drog igång. Mera grönt, färre tillsatser och färdigköpt. Och lite mindre kolhydrater. Det brukar räcka långt. 

Och för att känna att jag är igång kickstartade jag redan igår med att baka fröknäcke och kesobröd. Fröknäcket köpte jag som en färdig mix från Risenta; solros- och pumpafrö blandat med sesam-, lin- och chiafrön. Bara att blanda ihop med kokande vatten och rapsolja. In i ugnen på 150 grader i 55 minuter. Busenkelt och supergott. 

Kesobrödet? 

Ja, det blev inte så dumt det heller. 

Mer om brödbaket kommer i ett annat inlägg tillsammans med fler bilder från köket. 

Nu tänker jag njuta av dom sista timmarna av vår ledighet med familjen, laga en god middag och fundera lite mer på vad jag vill ha ut av det nya året. 

Finaste söndagen till er alla!

***

Pepparkakspyssel.

Men åh.

Jag har ju helt glömt bort att visa några bilder från barnens pepparkaksbygge för någon helg sedan. Det tar på krafterna med magsjuka barn och dessutom åkte jag ju själv på samma elände i helgen.

Nu tror och hoppas jag innerligt att vi får vara friska och fira julen med våra nära och kära. 

Men för någon helg sedan såg det alltså ut såhär.

Någon var pirat, en annan Batman och den tredje var kort och gott sig själv. 

Dessa tre små kusiner skapade fantasifulla pepparkakshus tillsammans, busade och lekte men framför lärde känna varandra. Den ljuvliga lilla piraten har ju bott sina första år i Australien och pratar inte helt och hållet svenska ännu men dom förstår varandra ganska fint i alla fall. Dom är ju smått fantastiska på det där. Att finna varandra utan att behöva fullt ut förstå varenda litet ord. 

Nu släcker vi ner här i huset för den här kvällen, såhär dan för dan före dopparedan.

Imorgon väntar julstädning och förberedelser. 

Och det känns så himmelens bra att vara på benen igen. 

Allihop.

Kärlek till er.

*

Vardagsromantik.

Men vet ni? 

Jag visade visst aldrig dom fina blommorna som mannen överraskade mig med förra helgen. 

Efter snart 14 år tillsammans, tre barn och både en och två prövningar senare är han fortfarande mannen i mitt liv. Han som en gång fångade mitt hjärta, gav mig sitt och sedan dess aldrig lämnat min sida.

♥

Julmarknad i Högestad.

Jamen, vi tar väl en liten titt på hur det såg ut när vi gjorde julmarknaden igår. 

Vi bestämde oss för att åka efter att lillebror sovit middag och det visade sig vara klokt. Himlen var visserligen alldeles grå och sådär dystert regntung men molnen släppte tacksamt nog inte ifrån sig en enda droppe. Och eldkorgarna var tända och hälsade välkommen med sin doft och med den där julkänslan som alltid kommer smygande när just en eld sprakar.  

Barnen var pepp förstås.

Det pratades ju både om tomtar och våfflor. 

Inte bara såna här tomtar utan även en livs levande.

Och visst var tomten där. 

Med en korg fylld av godis blev han fort en självklar favorit. Om sanningen ska fram tog vi ett par varv extra bara för att, som av en händelse, råka få träffa tomten och hans korg. Det verkade som att tomten var helt okej med det upplägget och säkert van vid att bli förföljd av godissugna barn. 

Och småttingarna? Ja, dom var mer än nöjda. 

 Förutom att jaga efter tomten och fika på goda våfflor hann vi även med att köpa på oss en himmelens massa fina saker. Som den här dörrkransen med en liten ren och en fantastiskt fin julbock att ha vid julgranen. Och så ett fårskinn såklart. Ett alldeles underbart ljuvligt gråmelerat mjukt fårskinn. 

Lagom tills det började mörkna körde vi hem igen genom ett närmast trolskt landskap där dimman svävade över fälten. 

Och jag kände mig så tacksam över att få leva mitt liv i just den här lilla delen av vårt land. 

♥