En titt i köket.

Något väldigt efterlängtat kom på plats i söndags.

Ska vi kika lite?

Inget komplicerat; bara fyra rundstavar, några krokar, kedja och lite grå färg. 

Men så kul att äntligen få hänga upp alla korgar och bakformar, grytor och den lilla ljuslyktan...

Och köket kändes med en gång så mycket mer helt på något vis. Som att det saknat den där sista viktiga biten som får allt komma samman.  

Behöver jag säga att jag är mer än nöjd?

Nu rusar det mot helg och som jag längtar.

Vi tänkte tjuvstarta lussefirandet redan på lördag och om allt går som planerat kommer vi  nog att ta in en och annan gran också. 

Kan man annat än älska den här tiden på året?

***

Spirande julkänslor och nymålat skåp.

Ska vi ta en titt på hur vitrinskåpet blev?

Inte helt färdigt ännu; det saknas både knoppar och några lådor, 3 stora och 3 små, men i alla fall. Känslan är ju där oavsett. Vi bestämde oss för att inte sätta tillbaka glasdörrarna i ovandelen, det blev ju så fint utan att det kändes onödigt. 

  

Och jag kunde inte vara mer nöjd med vårt stora vackra skåp som rymmer precis hur mycket som helst; allt vardagsporslin, ärvda kaffekoppar och små fina loppisfynd.

Dessutom har en vacker adventsslinga kommit på plats. Tänk att det redan är första advent nästa söndag och den i särklass mysigaste tiden på året står för dörren.

 Julen, ja.

I lördags gjorde vi julmarknaden tillsammans med mina föräldrar på godset i Högestad och det känns alltid som det perfekta startskottet på julen. Det är något alldeles speciellt med doften från eldkorgar, gran och brända mandlar som får julkänslorna att spira. Väl hemma igen fikades det lussebullar och pepparkakor, det tändes ljus, stämningen var hög och alla pratade i mun på varandra precis hela tiden. 

Och det är väl kanske just det julen handlar om.

Den där dyrbara tiden med sina nära och kära.

***

En vinterhelg i bilder.

Tid att summera den här frostnupna och  vackra vinterhelgen i bilder.

Först ut; alldeles underbara rostiga julgranshängen som jag förälskade mig i på typ två sekunder. Älskar allt som har med stjärnor att göra men föll även pladask för den lilla klockan. 

Åbergs trädgård; alltid lika mysigt att besöka även om dom ännu inte fått in mina högt efterlängtade Myrsine. Börjar känna mig något tjatig var gång jag svänger förbi för att fråga om dom kommit än men å andra sidan går jag aldrig tomhänt därifrån. 

Som den här lyktan; den köpte jag på Åbergs förra julen och eftersom den är en riktig favorit i köket tyckte jag nog att det var väldigt viktigt att köpa en till i år. Som sagt, man kommer aldrig tomhänt därifrån. 

Och så det bästa till sist; måla, måla älskat vitrinskåp. Mannen svär och suckar lite då och då över mina möbelinköp men vi är båda rörande överens om att det blir så väldigt bra det här. På helbilderna är det grundmålat och på närbilden är det målat med första lagret vanlig färg. Fortfarande lite flammigt och behöver nån strykning till men oj så fint det blir. Kan knappt vänta tills jag får sätta tillbaka alla mina saker och börja fixa och dona. 

Ja, lite så har alltså min helg sett ut. 

Två frostnupna vinterdagar, ett överflöd av tända ljus, vitmålade möbler och dom allra första juldekorationerna i min hand. Två veckor kvar till advent. Kan man annat än att längta?

***

Några favoriter i Stinshuset.

Ikväll tänkte jag att vi kunde ta en liten titt på några detaljer här i Stinshuset. 

Saker och ting från här och var i huset som jag tycker sådär alldeles extra mycket om. Som tavlorna här ovan. Gamla fotografier i antika ramar; båda tagna i Torsebro, en liten by utanför Kristianstad, där min mamma är uppvuxen. Och männen som står där så bestämda, med armarna i kors, utanför snickerifabriken för mer än 100 år sedan. En av dom är min morfars far. 

Och vad har vi mer då?

Jo, drängaskåpet såklart. 

Det har hängt med ett tag och jag är fortfarande lika förälskad i det. Och renhornen där ovanför dörren. Älskar.

Och så till sist...

Blåvitt porslin; fat, tallrikar, koppar eller som här ovan, små vackra askar med sirliga mönster. 

Så.himla.fint.

Några av mina favoriter såhär på måndagskvällen alltså. Men hujedamig, vad kallt det blivit helt plötsligt. Ingen snö men väl någon minusgrad och en kyla som biter riktigt ordentligt i kinderna. Och så den där frosten som glittrar i morgonsolen. Magiskt.

Nej, nu sängen - pronto.

Puss.

***

Lycka att kunna stänga en dörr.

Måste bara visa er det allra bästa med att ha flyttat ner alla barnens leksaker från allrummet där uppe till vårt blivande sovrum/numera lekrum här nere.

Ser ni?

 Man kan stänga dörren om eländet.
Man blir ju helt lycksalig. 

Faktum är att sen vi tog tag i det hela - och slet som djur en hel dag för att få alla pinaler på plats - har vi knappt behövt ägna någon tid åt att röja och ställa i ordning något nämnvärt där uppe. Förr fick man plöja sig fram och såg knappt golvet. Inte ens barnen hittade bland sina egna saker. Och det tog en himmelens massa tid att få undan allt när man ska städa både uppe och nere.

Bästa beslutet nånsin.

Och här nere då?

Ja, i vanlig ordning målar vi... trumvirvel... ett styck fönster. Nu är alla nio grundmålade i alla fall. Bara en dörr kvar att göra vid i sovrummet/lekrummet. Eftersom det hemska gulaktiga träet är borta nu gör jag mitt bästa för att övertala mannen om att gå över till att måla vitrinskåp innan han sätter ytterligare några lager färg på fönsterna. Vi får väl se om han köper det resonemanget eller inte. Minns ni inte hur skåpet ser ut idag? Titta här nedan. 

Vita fönster, nymålad skänk och en matta under köksbordet... ja, sen börjar det här rummet att arta sig tycker jag. Eller det börjar i alla fall äntligen kännas som vi.

God natt vänner!

***

Lördag i Stinshuset.

God kväll!

Det blev ju en riktigt bra lördag det här och jag fick nog för en gångs skull gjort precis allt som jag hade tänkt mig. Jag sätter vanligtvis upp aningens för höga mål för vad som är rimligt att hinna med på en dag men inte idag. Förutom helgens vanliga måsten; en tur med dammsugaren och några maskiner tvätt, fick jag äntligen lite ordning på barnens kläder. Oj, oj, oj vad dom växer fort... Jag har rensat ut; slängt,sparat och skänkt. Och så har barnen äntligen fått varsin garderob efter att ha delat med varandra i flera år. Bara det kändes så himla bra i själen. 

Nu har vi bott i Stinshuset i nästan ett helt år men är långt ifrån inflyttade i ordets alla bemärkelser. Barnen delar fortfarande sovrum på ovanvåningen (och vårt blivande sovrum här nere har för tillfället förvandlats till ett lekrum - blev så h i m l a bra!) men tanken är såklart att dom ska få vars ett eget när vi har renoverat klart. Det finns ju tre bra sovrum och ett allrum på vår ovanvåning som barnen kommer att få för sig själva i framtiden och det kommer att bli toppen när vi väl är där. 

Men innan vi går på ovanvåningen (tänk vilken lycka att få planera inte bara ett eller två utan hela tre barnrum!!) måste vi bli helt klara med allt här nere och det finns ju en del att göra. Fast förutom fönsterna är det faktiskt mest roliga saker kvar som att måla möbler, inreda och sätta sin egen prägel på huset. Och nån större panik med egna rum är det ju inte ännu medan barnen är så små. Dom vill ju ändå helst vara precis där man själv är än så länge och sover nog som tryggast tillsammans också. Kanske är det mest i min otåliga inredningsnerv det rycker och drar? Japp, förmodligen! 

Bjuder på några bilder från dagen som annars varit så väldigt regnig och grå här i Skåne. 

Vet inte om ni minns hur det såg ut innan fönsterna blev vita men om ni är nyfikna kan ni ju alltid ta och kika här.

Natti natti vänner!

***

Hej hösten.

Så blev det visst höst. 

Tjocktröjor, en sprakande brasa, naturens magiska färgskifte, löv som prasslar under skorna och min allra mest kreativa tid på året. Jag fullkomligt ä l s k a r hösten.

Det har hänt mycket sen mitt senaste blogginlägg. Lite av varje, bra som dåligt. Livet helt enkelt. Det har varit oerhört tufft i mitt arbetsliv. Inte för mig personligen men för några jag tycker väldigt mycket om. Vi är mitt uppe i det och det kommer att ta ett tag innan allt blir vardag igen. Jag känner mig lite skör och hudlös på något vis. Tiden blir det som får läka såren tror jag. 

♥

Men i vårt älskade Stinshus händer det saker i alla fall.

Vårt evighetsprojekt fortsätter men numera har vi gått över till att måla ett fönster i taget och utan stress. Vi valde att fokusera på att få resterande fönster vita på insidan men väntar med utsidan tills nästa vår. Det är så viktigt att lära sig att prioritera när man har begränsat med tid och massor med saker man vill göra. Hellre göra en realistiskt "att göra lista" och verkligen göra den än att sätta upp mål som aldrig går att nå. 

Och titta! 

Även dörren har fått några lager färg. Skillnaden är enorm och hela hallen blev med ens så mycket ljusare. Om ni inte minns hur den såg ut innan kan ni kika här.

Mer då?

Ja, vi har ju hunnit med att fira den här fina killen som fyllde hela 3 år i slutet på september. Eftersom Albin älskar Minions fick det självklart temat för kalaset men mer om det i ett kommande inlägg.

 Natti natti allra finaste ni!

***

Fem vita fönster.

Åh dessa fönster!

Om det är ett moment i vår husrenovering som känts lite tung och motig så är det där med att renovera upp och måla husets alla fönster och dörrar. Stinshuset har hela tretton vackra fönster med spröjs och 3 dörrar, alla i lika dåligt skick. Uttorkade, fnasiga och i behov av en himmelens massa kärlek. Mannen har lagt massor med timmar på att slipa, skrapa, olja, kitta och grundmåla. 

Och såhär ser de ut just nu hemma hos oss.

Fem fönster är redo att målas i en mellangrå nyans som jag tror kommer att bli så fin mot den vita putsen. Grunden ska även den målas och fräschas upp. Om ni kikar på första bilden längst till höger ser ni spåren från när vi öppnade upp en igensatt dörr i vardagsrummet (en rest från när huset var två hus istället för ett som det är nu) och satte in ett nytt fönster. Vi fick mura upp under fönstret, putsa och måla.

Och där inne, ja där ser det ut så här!

Precis allting kommer hundra gånger mer till sin rätt mot det vita; lampor, blommor och ljusstakar. Nu finns det inget som stör ögat eller som tar för stor plats. Allt smälter samman och det känns så mycket mer hemma på något vis. 

Fem vita fönster som ger energi att ta sig an resterande åtta.

Ett stort kliv framåt på vägen mot vårt drömhus.

Nu, glass med barnen och njuta av dom sista semesterdagarna för den här gången. 

Puss på er!

***

Ett eget litet hörn.

Ja, typ så här kommer min egna lilla hörna av vardagsrummet att se ut. 

Att det fortfarande saknas en matta (en grå historia från Tell me more), en skrivbordslampa av äldre stuk och så förstås dom där jordglobarna från Artilleriet får man blunda lite för. Och att vardagsrummet i skrivande stund är fullkomligt bombarderat av leksaker. Men i alla fall. Det står ett skrivbord i hörnan i alla fall.

Det där skrivbordet är ett blocketfynd som vi har målat ljusgrått. Jag kände att det blev för många mörka möbler i rummet och var allt lite sugen på ett ljust skrivbord till den grå mattan. Dessutom var bordskivan så mycket vackrare än benen som var mer brunmålade på nåt vis. Så ljusgrått fick det blir. 

Nu börjar det bli lunchtid här i Stinshuset och solen den visar sig för första gången på vad som känns som en evighet. Så väldigt efterlängtat! 

Och själv måste jag ta mig i kragen efter en helg av på tok för lite sömn och försöka komma ur dimman. Inte helt lätt när kroppen känns tung och ögon bränner. 

Några timmar söndag kvar att njuta av.

***

Ett halvfärdigt vardagsrum.

Så blev det visst lördag igen och dessutom Valborgshelg.

Och äntligen börjar det faktiskt klia i fingrarna att komma vidare med huset efter några månader av den där "det-står-mig-upp-i-halsen" känslan. Det jag saknar mest här i vardagsrummet är tavlor och såklart den platsbyggda bokhyllan vi går och skissar på. Kommer bara bokhyllan på plats så löser det upp många andra knutar. Lådor med böcker och inredning kan packas upp, skrivbordet kan hitta sin slutgiltiga plats och dom där underbara jordglobarna (finns här) som ännu ligger i sin kartong kan äntligen packas upp och hängas på plats. Och så ska ju det stora blocketfyndade skåpet målas. Om jag nu bara kan bestämma mig för i vilken färg.

Men först har vi en lekställning som ska byggas klar i trädgården och tre barn som ska komma på fötter igen. Jajamän, alla tre har åkt på ännu en öroninflammation och går på penicillin. Inte mycket till valborgsfirande för oss med andra ord. Men så fort det vänder tror jag nog att vi letar fram en och annan pensel och färgburk. Har det väl börjat klia i fingrarna så har det. Då finns det liksom ingen återvändo. 

Vår lördag alltså; 

sjuka små älsklingar, helgblommor i vardagsrummet, en lekställning på stark frammarsch och en efterlängtad känsla av kreativitet som bubblar mer och mer inombords. 

Glad Valborg hörrni!

***