Om dom senaste veckorna lärt mig någonting alls är det att veta när man nått sin gräns.
Och min är definitiv både uppnådd och kanske till och med överskriden. Tidigare i mitt liv har jag kört på i alla fall. Jag vet att det till största delen har varit för att det inte har funnits något annat val. Man gör vad man måste för att livet ska fungera någorlunda och skjuter sig själv, trötthet, uppgivenhet och ångest åt sidan.
Men, och här min vän, kommer det fina i kråksången. Det-kommer-alltid-ikapp-dig.
Nånstans därinne finns det lagrat. Ny stress bygger på gammal tills den bara måste ut och inte kan ignoreras längre. För mig har det blivit så oerhört tydligt på sistone och den här gången väljer jag att lyssna på mig själv.
När det som ska vara något roligt och positivt inte alls längre känns varken skoj eller inspirerande är det hög tid att dra i den där inre handbromsen. Och jag drar för allt vad jag är värd nu för aldrig nånsin mer vill jag vara den som inte har något val. I mitt huvud går jag igenom vad jag borde och vad jag måste. Försöker inse skillnaden mellan dom både och välja det som är rätt. För mig och för oss. För barnen. För relationen.
Och den här gången har jag ju faktiskt ett val.
Jag kan välja att köra på i 110 tills jag (vi) kraschar. Eller kan jag välja att säga stopp.
Hela poängen med att flytta ut på landet till det här fantastiska huset var att komma lite närmare det liv vi vill leva. Inte att fullkomligt köra slut på oss själva och stressa sönder vardagen, som så självklart är hektisk nog precis som den är; jag säger bara "Hej magsjuka, öroninflammation, magkatarr, lunginflammation, influensa och oräkneliga förkylningar". Nog för att jag verkligen älskar att skapa ett hem för oss här i Stinshuset men inte på bekostnad av allting annat.
Så medan vi väljer det enkla livet ett tag får både hus och renovering ta en välbehövd paus. Inte svårare än så. Ett liv utan onödiga krav och annat som stjäl energi. Istället ägnar vi tiden åt varandra, går på upptäcktsfärd i vår lilla by och njuter av tillsammanstid. Försöker gå ner i varv och hitta en balans i livet.
Och det har varit helt underbart för oss alla, inte minst för våra tre små.
Ni undrar kanske vad jag har bakat förresten?
Här pratar jag på om livet och stress och valmöjligheter utan att avslöja vad det är för goda saker på bilderna. Det är något för en laktritsälskare som jag, nämligen busenkla bollar med lakritsgranulat. Man mixar hasselnötter, mandelmjöl, kokos, smör. lakritspulver och stevia till en jämn smet och formar sedan bullar som man rullar i kokos och lakrits. Så gott!
Ja, så här har alltså livet i Stinshuset sett ut på sistone.
Tankar som fladdrat fram och tillbaka, viktiga val som har gjorts och en tyngd som har lättat från axlarna.
♥
