En titt i köket.

Något väldigt efterlängtat kom på plats i söndags.

Ska vi kika lite?

Inget komplicerat; bara fyra rundstavar, några krokar, kedja och lite grå färg. 

Men så kul att äntligen få hänga upp alla korgar och bakformar, grytor och den lilla ljuslyktan...

Och köket kändes med en gång så mycket mer helt på något vis. Som att det saknat den där sista viktiga biten som får allt komma samman.  

Behöver jag säga att jag är mer än nöjd?

Nu rusar det mot helg och som jag längtar.

Vi tänkte tjuvstarta lussefirandet redan på lördag och om allt går som planerat kommer vi  nog att ta in en och annan gran också. 

Kan man annat än älska den här tiden på året?

***

Några favoriter i Stinshuset.

Ikväll tänkte jag att vi kunde ta en liten titt på några detaljer här i Stinshuset. 

Saker och ting från här och var i huset som jag tycker sådär alldeles extra mycket om. Som tavlorna här ovan. Gamla fotografier i antika ramar; båda tagna i Torsebro, en liten by utanför Kristianstad, där min mamma är uppvuxen. Och männen som står där så bestämda, med armarna i kors, utanför snickerifabriken för mer än 100 år sedan. En av dom är min morfars far. 

Och vad har vi mer då?

Jo, drängaskåpet såklart. 

Det har hängt med ett tag och jag är fortfarande lika förälskad i det. Och renhornen där ovanför dörren. Älskar.

Och så till sist...

Blåvitt porslin; fat, tallrikar, koppar eller som här ovan, små vackra askar med sirliga mönster. 

Så.himla.fint.

Några av mina favoriter såhär på måndagskvällen alltså. Men hujedamig, vad kallt det blivit helt plötsligt. Ingen snö men väl någon minusgrad och en kyla som biter riktigt ordentligt i kinderna. Och så den där frosten som glittrar i morgonsolen. Magiskt.

Nej, nu sängen - pronto.

Puss.

***

Vardagsmys.

Vardagsmys är något som är väldigt uppskattat hemma hos oss av både stora och små men levande ljus och småbarn är ju såklart en riktigt dålig kombo. Elektriska blockhus finns det ju däremot en hel uppsjö av och jag hittade några fina i en butik här i Ystad. Såklart inte riktig samma sak som äkta vara men med fördelen att man kan mysa precis när och hur man vill utan att oroa sig för att någon liten kommer till skada och bara det är ju guld värt. Dom här går dessutom på timer om man vill mysa till det redan på morgonen när man nyvaken och sovvarm tassar ner i pyjamasen för att sätta igång kaffet. Hur bra?

Och dagen annars då?

Ja, den bjöd på lite oväntad vab då lillebror inte riktigt var sitt vanliga jag när han vaknade i morse. Storebror ville tvunget till kompisarna på förskolan men syster yster stannade mer än gärna hemma en dag med oss. Och eftersom lillskrutten fortfarande inte känns helt hundra tar vi helg redan nu och håller oss hemma imorgon också. 

Långhelg alltså. 

Inte så dumt alls faktiskt. 

***

Den där förkärleken till fårfällar.

Men visst måste vi ta en titt på skönheten?

Mitt tröstköp från igår när humöret var i botten och livet kändes precis lika grått och trist som vädret. Som någon kanske minns hyser ju jag en aningens för stor förkärlek till just fårfällar. En kärlek långt större än vad min plånbok egentligen tycker om men själen mår så väldigt bra av det där i alla fall och vad kan vara viktigare än att ge den lite näring? Och om man samlar några då och då så känns det ju faktiskt inte så farligt för ekonomin heller. Bra så tänker jag.

Hur som helst.

Första fällen för i år är alltså införskaffad men lite vill ju som bekant alltid ha mer. Särskilt när det kommer till dessa silkeslena och lockiga skinn som skapar så otroligt mycket stämning och värme i ett rum. 

Och med det kan man nog säga att min nedräkning till Högestad julmarknad har rivstartat. För där, på ett bord mellan julens alla gudomliga ostar och korv, finns nämligen dom allra vackraste skinn man kan tänka sig. Korthåriga och långhåriga, mörka och ljusa... Och jag får försvinna in i rena rama fårfällshimlen om så bara för en liten stund.

Åh, som jag längtar.

***

Hej hösten.

Så blev det visst höst. 

Tjocktröjor, en sprakande brasa, naturens magiska färgskifte, löv som prasslar under skorna och min allra mest kreativa tid på året. Jag fullkomligt ä l s k a r hösten.

Det har hänt mycket sen mitt senaste blogginlägg. Lite av varje, bra som dåligt. Livet helt enkelt. Det har varit oerhört tufft i mitt arbetsliv. Inte för mig personligen men för några jag tycker väldigt mycket om. Vi är mitt uppe i det och det kommer att ta ett tag innan allt blir vardag igen. Jag känner mig lite skör och hudlös på något vis. Tiden blir det som får läka såren tror jag. 

♥

Men i vårt älskade Stinshus händer det saker i alla fall.

Vårt evighetsprojekt fortsätter men numera har vi gått över till att måla ett fönster i taget och utan stress. Vi valde att fokusera på att få resterande fönster vita på insidan men väntar med utsidan tills nästa vår. Det är så viktigt att lära sig att prioritera när man har begränsat med tid och massor med saker man vill göra. Hellre göra en realistiskt "att göra lista" och verkligen göra den än att sätta upp mål som aldrig går att nå. 

Och titta! 

Även dörren har fått några lager färg. Skillnaden är enorm och hela hallen blev med ens så mycket ljusare. Om ni inte minns hur den såg ut innan kan ni kika här.

Mer då?

Ja, vi har ju hunnit med att fira den här fina killen som fyllde hela 3 år i slutet på september. Eftersom Albin älskar Minions fick det självklart temat för kalaset men mer om det i ett kommande inlägg.

 Natti natti allra finaste ni!

***

Lite mera lampor.

Och när vi ändå är inne på ämnet; så här ser vår nya fönsterlampor ut. Vad tycker ni?

Enkla men så himla fina om man frågar mig.

Fyra hänger i våra köksfönster och två hamnade i hallen.

Och tänk om bara fönsterna hade varit vita också! Det kommer verkligen att bli pricken över i:et.

Annars då? 

Ja, det är onsdag, det blåser fullkomlig storm därute och jag längtar redan lite smått efter helgmys och  allt som hör därtill.

♥ 

Ljus i vintermörkret.

Så har vi äntligen fått lite bättre ljus här i huset. 

Efter att julen åkte ut har vi gått omkring i nån slags halvskumt mörker men nu har det minsann kommit upp lampor både här och där. Som dom här två; stilrena, enkla och vackert vita med svartvit trådsladd och detaljer i mässing.

Och ser ni?
Tre små barnstolar på rad. Äntligen har lillebror fått en egen stol att hoppa upp och ner på alldeles själv. Den självklara platsen är såklart mellan Liv och Viktor. Liten vill ju göra allt som dom stora gör. 

Ljus i vårt hus alltså. 

Och en liten som börjar bli aningens mindre liten och något lite mer stor. 

Ha en riktigt fin söndagskväll, vänner! 

♥

En lyxig tisdag i Stinshuset.

Och så plötsligt händer det;

barnen somnade på tre röda och jag kunde smyga ur rummet redan kvart i åtta. 

Största krysset i taket på den. 

Medan mannen ligger i soffan, djupt försjunken i nån gammal krigsdokumentär, njuter jag av att sitta vid köksbordet med min dator och några fladdrande ljus som sällskap. Och största biten morotskaka som blev över sen i helgen. Den kakan blir verkligen bara bättre och bättre efter några dagar. Det är som att alla smaker kommer fram än mer om den får stå en dag eller två. 

Och så har jag hunnit med några julklappsinköp ikväll. 

Heja Panduro Hobby; jag vet några småttingar som kommer att gå fullkomligt bananas på glitterlim, leklera och roliga figurer att måla och dekorera. Och jag blev lite wild and crazy av alla fina julklappspapper, snören och annat julpims. 

Dagens bilder?

Ja, dom hittade jag när jag sorterade lite i mitt bildarkiv och blev aningens nostalgisk över att min favoritaffär inte finns kvar i Ystad längre. Jag tycker om i princip allt man ser på bilderna; det svarta slitna bordet, myrtenträdet, pallen, dom mörka ljusstakarna... Särskilt ljusstakarna. 

Såna kommer jag att önska mig av tomten i år.

Sovande barn, egentid vid datorn och maffiga bakverk.

En riktigt lyxig tisdagskväll i Stinshuset med andra ord. 

*

Första helgen i Stinshuset.

Så var det gjort.

Nycklarna är överlämnade och det lilla röda parhuset är officiellt inte längre vårt.

Och fast att vi har vuxit ur det för länge sen och jag redan känner mig hemma här i vårt Stinshus kan jag inte hjälpa att känna ett sting av saknad. En del av livet är över och nån slags tomhetskänsla smyger sig in bland glädjen över det nya. Det känns bäst att inte fundera så mycket på det just nu utan att ägna sig åt sånt som känns roligt att ta tag i för stunden. Som att hänga upp det nya fårskinnet och dra handen genom den mjukaste av ull man kan tänka sig. Och att tänka att ett par sådana till nog allt hade känts helt rätt för känslan i vårt nya hem. 

Vi tar det väldigt lugnt i helgen. 

Tror inte någon i familjen orkar med mer stress eller deadlines för en lång tid framöver. När jag får ett ryck öppnar jag dörren in till vårt blivande sovrum och tar fram en påse eller låda att sortera och packa upp. Det kommer att ta sin tid att göra huset till vårt men det får det lov att göra. Små vardagssysslor som ingen har haft tid med dom sista månaderna känns bra att börja med. Som att städa ur båda bilarna nu när vi ska börja köra varje dag.

Och idag ska vi göra något jag verkligen har saknat dom senaste åren.

Vi ska åka på julmarknad på landet. Bästa sättet att mjukstarta julen och komma i stämning. Dofterna, tomtar, stöpta ljus och förhoppningsvis ett och annat vackert fårskinn.

Ja, så ser alltså vår första helg i Stinshuset ut.

En hel del glädje och många förväntningar blandat med en aning tomhet och saknad. 

Och en omvärld som återigen skakas av ondska och sorg.

♥

Att sitta på pottkanten.

Som ni vet vid det här laget så håller vi ju som bäst på att packa ner hela vårt hem i flyttkartonger.

Och det sätter mig aningens lite på pottkanten när det kommer till att kunna ta bilder. Så i brist på rum, som faktiskt går att fota i sin helhet, har jag istället gett mig på att fota lite pims och småkrams här och var. Det har funkat helt okej, i alla fall ända fram tills nu. Men när även dom där små blickfången börjar tryta, då blir det helt klart lite svårare. Allt vi inte använder till vardags är ju det första som får åka ner i lådorna. 

Så vad gör man då?

Ja, ett sätt kan vara att samla ihop några fina saker ur skafferiet och ställa på ett bord. Inga konstigheter med det tyckte Viktor. Liv reagerade inte ens. Klart man kan ha skafferivaror lite varstans i huset. Dom har väl vant sig vid mig och min kamera vid det här laget antar jag. Och så passade han på att provsmaka några hasselnötter när dom ändå stod där på bordet medan jag knäppte bilder. 

Såhär kan det alltså se ut hemma hos oss nuförtiden; i huset som bäst kan beskrivas som en spillra av sitt forna jag. Och det är två veckor kvar nu.

Som jag längtar. 

♥

Ett busenkelt kökstips.

Bild från vår husannons i somras; ERA  Fastighetsförmedling Wallin i Ystad.

Ser ni där ute i köket? 

Det där som hänger i taket tänker jag på. Det är något jag absolut tar med mig till vårt nya kök. 

Något så enkelt som en styck vitmålad rundstav, fäst i taket med kedjor i varje ände. Och man kan lätt som en plätt anpassa antal och längd efter hur mycket plats man har. Eller kanske sätta ihop några stycken till en kvadrat eller rektangulär form. Det tänkte jag göra över nya köksön. Busenkelt men ändå så himla fint. 

Och man kan ju hänga precis vad man vill där uppe i taket.

Själv har jag en förkärlek till knäckebröd, lökkorgar och ljuslyktor. Jag tycker om dom bruna tonerna och sånt som känns sådär skönt rustikt. Till julen kan man pimpa upp med fina röda äpplen och pepparkakor. Sommartid hänger jag kanske upp några knippen med färska örter. Och alltid några fina emaljgrytor och bakformar såklart. 

Ett busenkelt litet kökstips såhär på måndagskvällen alltså.

Ett jag definitivt själv tar med mig till köket som väntar på mig, där bara några veckor bort.

♥

Mera tygkärlek.

Och idag kom något väldigt efterlängtat med posten. Mitt nya vackra täcke. 

En ljuvligt mjuk dröm i blått och vitt som hela familjen kan krypa ner och mysa under. Dyrt? Ja,egentligen alldeles för dyrt men ibland är det bara kärlek vid första ögonkastet.  

Lite mer plånboksvänligt var dom här fynden. En vacker tygklädd ask och en modell mindre fuskvariant av renhorn. Dom där hornen blev både mannen och jag så pass förälskade i att jag nog väldigt snart tittar inom butiken igen och köper den stora varianten också. Och kanske, men bara kanske, följer även ett renskinn med hem nån dag. Ömtåligt, aningen opraktiskt, men så vackert och helt rätt för känslan jag vill skapa i Stinshuset.

Ja, det här med att köpa nytt hus har verkligen fått mig att gå fullständig bananas på vacker inredning. 

Men vad gör väl det så här två dagar innan dagen D?

♥

Lite tygkärlek.

På fredag är det äntligen dags. 

Vi får nycklarna till vårt nya hem och rivstartar helgen med att köra ut allt mellan himmel och jord till Stinshuset som inte gör någon nytta här hemma längre. Sånt som mest bara är i vägen när man ska ha visning och så. Hela helgen har jag sorterat barnkläder och julsaker. Påskpynt och böcker. Det är en skön känsla att rensa ut sånt som ändå inte används längre. Och som en bonus gör man ju plats för nytt. Bara en sån sak.

Som det här underbara paisleymönstrade överkastet från IB Laursen (det och mycket annat hittade jag här). Väntar på ytterligare ett härligt täcke som kommer att bli så fint i den nya soffan. Dessutom kommer det att göra ett fantastiskt jobb med att dölja alla skavanker som finns i vår nuvarande soffa. 

På fredag alltså. 

Nu är det nära och det pirrar allt lite extra i magen.

♥

Min lantstil.

 

Okonstlad och inifrån. 

Som nån slags förlängning av mig själv.

Något mitt öga alltid ser och hjärta alltid känner.

Det vackra som gör livet lite mjukare i kanterna.

Och otänkbart att leva utan.

 

 

♥

 



En vacker ask

Doftljus har aldrig blivit riktigt poppis här hemma men den här asken var så söt och kan ju användas till annat kul när ljuset väl brunnit upp. Godaste doften just nu, förutom att snusa på bebisarna, kommer annars helt klart från öppna spisen. Det är så skönt att få njuta av en sprakande brasa och känna hur doft och värme sprider sig i huset. Härligt dessutom att se hur det rök ur grannens skorsten kl halv sex i morse. Det var nästan lite bullerbykänsla. Snöflingor yrde i luften, det var tänt i husen runt omkring oss och så då den rykande skorstenen. Jag vet också att grannen har en riktigt vacker kakelugn i sitt vardagsrum. En likadan har funnits här hos oss tidigare men den har tyvärr försvunnit någon gång under husets 100 år långa historia. Vem vet, kanske har vårt nästa drömhus fått behålla sin?

Kram Anna

♥