En nyfirad treåring.

Kalaset ja.

Ett sådant har vi ju också hunnit med nu i höst. Minsta herrn i huset fyllde hela 3 år och det firades såklart med pompa och ståt. Och minioner. Albin gillar verkligen dom där gula små filurerna så temat kändes solklart i princip redan från början. Ballonger, sugrör, blommor, cupcakes och mangotopping på tårtan - allt i gult för att göra en liten älskad glad. Och glad, det blev han verkligen. 

Underbara unge.

Och när gästerna tackat för sig fick alla tre barn i huset gå på ballongjakt. 

Underbart att något så enkelt som ett gäng ballonger kan vara så kul så länge.


Ja, lite så gick det alltså till när lillebror firade tre år.
En riktigt fin dag för den finaste lille herrn man kan tänka sig.


***

Sugen på mera kalas? Gamla inlägg hittar du här:

Femårskalas för Liv och Viktor

Tvårskalas för Albin

Femårskalaset.

Det har ju firats kalas här hemma i helgen minsann.

Familjens två nyblivna femåringar har gratulerats med pompa och ståt av familj och vänner.

Och mamman i familjen överlevde allt ståhej med hjälp av bästa vännerna Ipren och Bricanyl. Som tur var fanns även förstärkning i form av lika hes och förkyld svägerska och svåger. Men kalas, det blev det i alla fall.

Kalaset gick i pastellfärgerna rosa och mintgrönt med inslag av lite mörkblått. Muggarna med sugrör blev väldans poppis och är dessutom otroligt enkla för barnen att dricka ur. Inget spill någonstans. I taket hängde vi vimplar i olika färger och ett flaggspel med texten Happy Birthday i prickiga bokstäver. 

Och dom två femåringar själva hade precis hur kul som helst på sitt första kalas i vårt nya hus. 

Paketen öppnades med en imponerande inlevelse och fart. Jag kan lova att det inte var helt lätt att hålla reda på vem som fick vad och från vem det var. Eller att ha koll på att något viktigt inte följde med alla små bitar av sönderrivet inslagspapper. Tror vi redde ut det i slutänden i alla fall. 

Småttingarna blev ganska hungrig av att öppna paket; eller ja, kaksugna snarare kanske, men mat blev det först såklart. Jag hade en tanke om att göra det lätt för mig genom att välja sånt som varmrökt lax och fläskfilé till buffén. Mat som bara ska skivas upp och inte tillagas. Några såser till, en stor sallad, bröd och ugnsrostad potatis. Problemet var bara att det blev alldeles för många olika rätter och moment. Och vi hade alldeles för lite tid på oss. 

Så världens största note-to-self till nästa kalas blir alltså keep-it-simple, på riktigt den här gången. 

En maträtt med något kul tillbehör. Det räcker hur långt som helst.

Kakbuffén bestod av små kladdkakor i cupcakesformar, morotskaka (favorit i repris) och fruktspett.

Mormor och morfar var där såklart. 

Och dom finaste små kusinerna man kan tänka sig.

Sådär såg det alltså ut när våra två små stjärnor firade sina fem första år i livet. 

Fem år som gått så otroligt fort och ändå långsamt på samma gång. 

En milstolpe känner jag. 

Fem år gamla.

Fortfarande små men inte alls på samma vis längre.

Älskade ungar.

***

Kalassöndag.

Och så blev det söndag och äntligen tid att fira vår minsting. 

Han som fyllt hela två år, som älskar dinosaurier och som får oss alla att undra var sjutton tiden blev av. Men två år är han i alla fall, vår Albin. Och jag fick ett ryck och plockade fram washitejpen. Älskar washitejp by the way. Vi bakade ju kladdkaka förra helgen och morotskaka igår och båda behövde lite draghjälp för att se sådär riktigt kalasfina ut.

Storasyster tog på sin glitterkjolen. Hur söt? Klart man ska glittra lite extra när det kalas.

Och så här blev tårtan när den var pimpad och klar. 

Ett väldigt enkelt pyssel med hjälp av två spett av trä, en styck tråd och några bitar av olika sorters washitejp som jag fäste och klippte lite spets på. 

Lillebror själv, ja han var lika svår att fånga på bild som vanligt. Men här ser ni en skymt av honom i alla fall, där bredvid storebror. Nöjd och glad för sina fina paket och med hela magen full av kladdkaka. 

Kalassöndag alltså. 

Med rosa glitterkjol, washitejp-pimpade tårtor och en ljuvlig lillebror som fyllt hela två år. 

Kan det bli bättre? 

♥

Kalas.

Så blev det äntligen av.

Kalaset för två av dom finaste i mitt liv.

 

Dom två som redan på morgonen, med ostyriga ljusa lockar och sömntunga ögonlock, nyvaket frågar om tomten också kommer på kalaset. Och vi tar vars en liten i famnen, känner värmen från täcket som fortfarande dröjer sig kvar i pyjamasarna, och förklarar att tomten tyvärr inte kan komma. Men det glömmer dom två finaste fort. För paket, det skulle det ju bli i alla fall. Oavsett tomten.

  

Och paket det blev det.

Färgglada spännande paketer som små fingrar ivrigt river upp. Först lite blygt och försiktigt. Sen allt fortare. Och det far skrynkliga papper och leksaker och grattiskort åt alla håll och kanter. Bordet fylls snabbt av kläder, spel, målarböcker och pussel.

Sen fortsatte kalaset med kaffe och tårta med jordgubbar och dom små finaste hade fullt upp med tablettaskar, presenter och all uppmärksamhet. Liv var en liten dröm i ljusblå tyllkjol som jag klickade hem till halva priset den där halvtrista måndagen förra veckan. Och Viktor fick mammahjärtat att ta ett extra skutt i en skjorta som skickats till honom ända ifrån Australien där barnens faster med familj bor.

 

Så blev det tid för gästerna att åka hem och ett lyckat kalas var över för den här gången.

Ett sådant som lämnar spår av värme, tomma tårtfat och två lyckliga treåringar som trötta kryper ner under varma täcken och sluter sina tunga ögonlock .

♥

 

Två som fyller tre.

Så var det födelsedag för två av dom jag älskar allra mest.

Dom två, som med sina ostyriga lockar och busiga uppsyn, stal mitt hjärta för tre år sedan.

Men något kalas det blev det inte idag.

Inga pastellfärgade pom poms i taket, inga skrynkliga presentpapper som rivits sönder av ivriga händer och inte den där goda marsipantårtan som skulle dekoreras med söta små rallynallar. En dunderförkylning kom emellan och alla gäster fick i veckan ett sånt där tråkigt "Hej, vi är sjuka och kalaset måste bokas om"-meddelande.   

Så nej, något riktigt firande av dom två finaste blev det inte men däremot en brasa i öppna spisen och dom godaste kanelbullar man bara kan tänka sig. Å ute virvlade snön sakta ned från himlen utanför fönstret och pudrade trädgården vit.

Och dom små?

Det blev nog en ganska bra födelsedag ändå, utan pom poms, prassliga papper och tårta.

För det blev ju snö och kaka och en sprakande brasa istället.

Och kanske det allra bästa, en resväska att leka båt i.

Vad gör det väl då, att kalaset får vänta och att näsan rinner, när man är sjökapten med egen skuta.
Och det är väl just det som är det fina med att vara liten. Att gränsen mellan vardag och fest så lätt kan suddas ut.

Å kalas, det blir det ju så småningom i alla fall.

♥

Kalas, Lilleman och pannkakor

Så var det söndag kväll och helgen närmar sig sitt slut. Solen har visat sig små korta stunder och en söt doft av pannkaka dröjer sig kvar i huset. Amerikanska sådana med hallonsylt. Å glass förstås. Mycket glass. Är det söndagsmys så är det.

Och så var det ju kalas igår.

På eftermiddagen åkte vi, på en smal liten landsväg kantad av vindpinade pilträd, till vännerna på landet för att tjuvstarta födelsedagsfirandet för tre av dom fem minsta. Våra tvillingar och vännernas lillasyster fyller nämligen år på samma dag. Sånt måste ju firas! Och det gjorde vi.

Vi kom i precis lagom tid för att se på när hästarna kom in från hagen. Först dom två stora. Mörkbruna, vackra och glänsande efter att ha varit ute i regnet. Sen den lille. En ponny som gjorde skäl för sitt namn, Lilleman. För barnen var det nog kärlek vid första ögonkastet. Medan Viktor stolt satt på Lillemans rygg sprang Liv i cirklar och tjöt av upphetsning tills det blev hennes tur. Att se den glädjen hos mina små. Det är banne mig oslagbart!

Men det var inte slut där. Kvällen fortsatte med god mat och sötaste glasstårtan i form av ett tåg. I loket satt ett tomtebloss som sprakade så där vackert och magiskt som bara tomtebloss gör. Lekar och avslappnade diskussioner varvades tills det var tid att säga tack, krama hejdå och köra hemåt igen, redan fyllda av längtan tills nästa gång.

Nej, bättre sätt att fira för tidig födelsedag kan man nog inte tänkta sig än med en ponny som heter Lilleman, sprakade glasstårta och några av dom finaste vänner man kan önska sig!

♥

Välkommen Albin

 

 

 

Igår, under regntung himmel, döptes vår lilla gosse i samma vackra kyrka och av samma präst som Liv och Viktor för snart tre år sedan. Å prästen ja, denna härliga kvinna som så levande och varmt sätter ord på en del av det jag burit inom mig den senaste tiden. På hur livet är i en familj som fått tre barn på två år. På vardagen som är svår att få ihop. Men som också tröstar med ord om att det blir lättare. Ord om kärlek så djup att allt annat bleknar. Å hon vet vad hon talar om, mamma till tre pojkar som hon är. En storebror och två lillebröder, också dom tvillingar.

 

 

Lillebror själv tog all uppståndelse med ro och tyckte inte att det var så farligt att få lite vatten på sin fjuniga hjässa. Liv och Viktor däremot hade svårt att bestämma sig för om det var bäst att sitta hos mormor och morfar eller om utsikten kanske var bättre från predikstolen.

Storebror passade också på, med sin imponerande starka barnröst, att fråga prästen om även Liv och Viktor skulle döpas?

 

 

Därefter lämnade vi kyrkan, fyllda av kärlek, skratt och med mannens trygga arm om min rygg. Lite lugnare i själen och med en känsla av att allt ordnar sig. Tonerna från Älska mig för den jag är, samma vackra sång som spelades på vårt bröllop, och en av barnens favoriter, Blinka lilla stjärna, dröjer sig kvar i minnet.

 

 

 Efter kaffe och en massa goda bakverk var Albins första fest över.

 En härlig dag. Årets bästa faktiskt!

 

Kram Anna

 

♥

Det ljuvligaste som finns

Bland miljoner stjärnor är det ändå ni som är ljuset i mitt liv!

Hipp hipp hurra på två-års dagen Liv och Viktor!

Kram Anna

♥

Snart tid för kalas

God fortsättning på det nya året! 

Mina älskade troll fyller 2 år nästa vecka och det är hög tid att planera kalas! Älskar att fixa och dona efter ett viss tema och i år blir det Leilas "Animal Parade" jag utgår ifrån. Tycker så mycket om färgskalan och det passar fint till både flickor och pojkar. I veckan ska jag försöka mecka till några meter egenhändigt hopknåpade flaggspel. Vi får väl se hur det kommer att gå. 

Önskar en fin fortsättning på veckan!

Kram Anna 

♥