Jomenvisst, då har halva veckan gått och snart är även september månad slut.
Tiden går så galet fort och ändå så långsamt på en och samma gång när man väntar och längtar efter något. Dagarna går in i varandra i ett enda virrvarr. Vardag och helg kommer och går. Och ändå tickar minuterna så plågsamt sakta emellanåt.
Jag vet ju egentligen att tids nog åker allt vackert småkrafs ner i lådorna, sista möblerna stuvas in på släpet och tre små älskade packas in i bilen för att köra den där dryga milen ut till vårt Stinshus. Att tiden kommer när vi stänger dörren till vårt lilla parhus för sista gången och öppnar en annan där ute på landet.
Men, innan vi är där, tänker jag gnugga sömnen ur ögonen, försöka behärska min otålighet och njuta av allt det höstvackra omkring mig. Och av murspisen som installeras idag såklart (japp, en riktig maffig pjäs som kommer att bli den självklara mittpunkten i kök/matrummet och som gör mig aningens exalterad).
Sämre kan man allt ha det en onsdag, den allra sista veckan i september.
♥