Lycka att kunna stänga en dörr.

Måste bara visa er det allra bästa med att ha flyttat ner alla barnens leksaker från allrummet där uppe till vårt blivande sovrum/numera lekrum här nere.

Ser ni?

 Man kan stänga dörren om eländet.
Man blir ju helt lycksalig. 

Faktum är att sen vi tog tag i det hela - och slet som djur en hel dag för att få alla pinaler på plats - har vi knappt behövt ägna någon tid åt att röja och ställa i ordning något nämnvärt där uppe. Förr fick man plöja sig fram och såg knappt golvet. Inte ens barnen hittade bland sina egna saker. Och det tog en himmelens massa tid att få undan allt när man ska städa både uppe och nere.

Bästa beslutet nånsin.

Och här nere då?

Ja, i vanlig ordning målar vi... trumvirvel... ett styck fönster. Nu är alla nio grundmålade i alla fall. Bara en dörr kvar att göra vid i sovrummet/lekrummet. Eftersom det hemska gulaktiga träet är borta nu gör jag mitt bästa för att övertala mannen om att gå över till att måla vitrinskåp innan han sätter ytterligare några lager färg på fönsterna. Vi får väl se om han köper det resonemanget eller inte. Minns ni inte hur skåpet ser ut idag? Titta här nedan. 

Vita fönster, nymålad skänk och en matta under köksbordet... ja, sen börjar det här rummet att arta sig tycker jag. Eller det börjar i alla fall äntligen kännas som vi.

God natt vänner!

***