Det enkla livet.

Om dom senaste veckorna lärt mig någonting alls är det att veta när man nått sin gräns.

Och min är definitiv både uppnådd och kanske till och med överskriden. Tidigare i mitt liv har jag kört på i alla fall. Jag vet att det till största delen har varit för att det inte har funnits något annat val. Man gör vad man måste för att livet ska fungera någorlunda och skjuter sig själv, trötthet, uppgivenhet och ångest åt sidan. 

Men, och här min vän, kommer det fina i kråksången. Det-kommer-alltid-ikapp-dig. 

Nånstans därinne finns det lagrat. Ny stress bygger på gammal tills den bara måste ut och inte kan ignoreras längre. För mig har det blivit så oerhört tydligt på sistone och den här gången väljer jag att lyssna på mig själv. 

När det som ska vara något roligt och positivt inte alls längre känns varken skoj eller inspirerande är det hög tid att dra i den där inre handbromsen. Och jag drar för allt vad jag är värd nu för aldrig nånsin mer vill jag vara den som inte har något val. I mitt huvud går jag igenom vad jag borde och vad jag måste. Försöker inse skillnaden mellan dom både och välja det som är rätt. För mig och för oss. För barnen. För relationen. 

Och den här gången har jag ju faktiskt ett val. 

Jag kan välja att köra på i 110 tills jag (vi) kraschar. Eller kan jag välja att säga stopp.

Hela poängen med att flytta ut på landet till det här fantastiska huset var att komma lite närmare det liv vi vill leva. Inte att fullkomligt köra slut på oss själva och stressa sönder vardagen, som så självklart är hektisk nog precis som den är; jag säger bara "Hej magsjuka, öroninflammation, magkatarr, lunginflammation, influensa och oräkneliga förkylningar". Nog för att jag verkligen älskar att skapa ett hem för oss här i Stinshuset men inte på bekostnad av allting annat.

Så medan vi väljer det enkla livet ett tag får både hus och renovering ta en välbehövd paus. Inte svårare än så. Ett liv utan onödiga krav och annat som stjäl energi. Istället ägnar vi tiden åt varandra, går på upptäcktsfärd i vår lilla by och njuter av tillsammanstid. Försöker gå ner i varv och hitta en balans i livet. 

Och det har varit helt underbart för oss alla, inte minst för våra tre små. 

Ni undrar kanske vad jag har bakat förresten?

Här pratar jag på om livet och stress och valmöjligheter utan att avslöja vad det är för goda saker på bilderna. Det är något för en laktritsälskare som jag, nämligen busenkla bollar med lakritsgranulat. Man mixar hasselnötter, mandelmjöl, kokos, smör. lakritspulver och stevia till en jämn smet och formar sedan bullar som man rullar i kokos och lakrits. Så gott!

Ja, så här har alltså livet i Stinshuset sett ut på sistone. 

Tankar som fladdrat fram och tillbaka, viktiga val som har gjorts och en tyngd som har lättat från axlarna. 

♥ 

Lite mera lampor.

Och när vi ändå är inne på ämnet; så här ser vår nya fönsterlampor ut. Vad tycker ni?

Enkla men så himla fina om man frågar mig.

Fyra hänger i våra köksfönster och två hamnade i hallen.

Och tänk om bara fönsterna hade varit vita också! Det kommer verkligen att bli pricken över i:et.

Annars då? 

Ja, det är onsdag, det blåser fullkomlig storm därute och jag längtar redan lite smått efter helgmys och  allt som hör därtill.

♥ 

Ljus i vintermörkret.

Så har vi äntligen fått lite bättre ljus här i huset. 

Efter att julen åkte ut har vi gått omkring i nån slags halvskumt mörker men nu har det minsann kommit upp lampor både här och där. Som dom här två; stilrena, enkla och vackert vita med svartvit trådsladd och detaljer i mässing.

Och ser ni?
Tre små barnstolar på rad. Äntligen har lillebror fått en egen stol att hoppa upp och ner på alldeles själv. Den självklara platsen är såklart mellan Liv och Viktor. Liten vill ju göra allt som dom stora gör. 

Ljus i vårt hus alltså. 

Och en liten som börjar bli aningens mindre liten och något lite mer stor. 

Ha en riktigt fin söndagskväll, vänner! 

♥

Granola med kanel och kardemumma.

Jag provade en ny variant på granola häromveckan. 

Ett riktigt bra recept som var både enkelt och gick himmelens fort att göra. Inget kladd med att rosta i ugnen utan allt görs klart i stekpannan. Försöker man som jag att hålla nere på kolhydraterna är det här dessutom ett klockrent alternativ.

Receptet kommer från 56kilo.se och man kan själv variera det precis efter tycke och smak. Den här gången valde jag att använda hasselnötter och mandel till min granola. Eftersom jag tycker om kokossmaken tillsatte jag även en deciliter rostade kokoschips. 

Så-himla-gott!

I Stinshuset kör vi för övrigt nya sjukdomar var och varannan vecka. 

Just nu har vi en andra släng av kräksjuka. 

Våren kan inte komma fort nog.

♥

Femårskalaset.

Det har ju firats kalas här hemma i helgen minsann.

Familjens två nyblivna femåringar har gratulerats med pompa och ståt av familj och vänner.

Och mamman i familjen överlevde allt ståhej med hjälp av bästa vännerna Ipren och Bricanyl. Som tur var fanns även förstärkning i form av lika hes och förkyld svägerska och svåger. Men kalas, det blev det i alla fall.

Kalaset gick i pastellfärgerna rosa och mintgrönt med inslag av lite mörkblått. Muggarna med sugrör blev väldans poppis och är dessutom otroligt enkla för barnen att dricka ur. Inget spill någonstans. I taket hängde vi vimplar i olika färger och ett flaggspel med texten Happy Birthday i prickiga bokstäver. 

Och dom två femåringar själva hade precis hur kul som helst på sitt första kalas i vårt nya hus. 

Paketen öppnades med en imponerande inlevelse och fart. Jag kan lova att det inte var helt lätt att hålla reda på vem som fick vad och från vem det var. Eller att ha koll på att något viktigt inte följde med alla små bitar av sönderrivet inslagspapper. Tror vi redde ut det i slutänden i alla fall. 

Småttingarna blev ganska hungrig av att öppna paket; eller ja, kaksugna snarare kanske, men mat blev det först såklart. Jag hade en tanke om att göra det lätt för mig genom att välja sånt som varmrökt lax och fläskfilé till buffén. Mat som bara ska skivas upp och inte tillagas. Några såser till, en stor sallad, bröd och ugnsrostad potatis. Problemet var bara att det blev alldeles för många olika rätter och moment. Och vi hade alldeles för lite tid på oss. 

Så världens största note-to-self till nästa kalas blir alltså keep-it-simple, på riktigt den här gången. 

En maträtt med något kul tillbehör. Det räcker hur långt som helst.

Kakbuffén bestod av små kladdkakor i cupcakesformar, morotskaka (favorit i repris) och fruktspett.

Mormor och morfar var där såklart. 

Och dom finaste små kusinerna man kan tänka sig.

Sådär såg det alltså ut när våra två små stjärnor firade sina fem första år i livet. 

Fem år som gått så otroligt fort och ändå långsamt på samma gång. 

En milstolpe känner jag. 

Fem år gamla.

Fortfarande små men inte alls på samma vis längre.

Älskade ungar.

***

Det där skåpet.

Så var det tid igen för ytterligare några sjukdagar. 

Den här gången har även jag själv åkt på nån lort som vägrar släppa taget om mina stackars luftrör. Rethosta från morgon till kväll. Och kroppen; ja, den känns väl mer eller mindre totalt överkörd eller något i den riktningen i alla fall. Vilka lycka i såna här lägen att ha föräldrar som kommer över och hjälper till med allt från mat till att skruva upp grinden i trappan. Ovärderligt. 

Men hur som helst så har vi, trots krämpor, hunnit med att fira våra stora älsklingar som har fyllt hela fem år i veckan och dessutom varit en tur till Kristianstad med dottern och mormor. Och så har vi varit och firat vännens fyraåring som roligt nog fyller år samma dag som våra tvillingar. 

Till helgen blir det kalas för de nyblivna femåringarna och vi hoppas verkligen att hela familjen är på benen tills dess. Jag vet två som är väldigt pepp på idén med kalas så det är bara att kurera sig med honung och c-vitamin i mängder. 

Jag har ju helt missat att visa en liten sneak peak av det där Blocketskåpet vi hämtade i Helsingborg för två veckor sedan. Det var nog den absolut sämsta dagen man kunde ge sig ut på vägarna (läs totalt snökaos och viss irritation från makes sida), i varje fall med släp, men vad gör man inte när det där rätta skåpet äntligen dyker upp. Jag tänker mig det i en svagt grå nyans men med tanke på takten vi håller här hemma just nu lär jag få lära mig att leva med trärena möbler (och fönster!!) ett bra tag till. Huvudsaken är att man samlar på sig möbler med rätt karaktär, det andra får väl komma när det kommer. 

Ännu en sjukvecka alltså men förhoppningsvis en av dom sista på länge.

Och tills den här elaka bacillen släpper greppet om oss stannar vi hemma och gör absolut så lite som möjligt. Nu, ännu mera c-vitamin och sen sängen. 

***

Kesobröd och en rundtur i köket.

Jo, men visst var det väl ett bra tag sedan vi tog en rundtur i köket.

Jag tänkte att det kunde vara kul att kika runt och titta lite närmare på alla detaljer i mitt absoluta favoritrum. Så håll i er för här kommer en himmelens massa bilder. Och sen avslutar vi det hela såklart med ett recept på ett både hälsosamt och gott kesobröd. 

Färgskalan är enkel; vitt, grått, blått och mässing.

Skandinaviskt, klassisk och tidlöst vackert var utgångspunkten för våra val. Ön är det självklara hjärtat av köket och används på så många vis, både till vardags och fest. Halva delen är skafferi och halva förvaring. Den rymmer verkligen hur mycket som helst. Och så har vi såklart det rutiga golvet, de platsbyggda skåpen som går ända upp till tak och den vita ugnen. Älskar.

Den här skönheten har ni sett förut fast kanske inte monterad. En vacker mässingskran från Gyllenhaks byggnadsvård. Vasken är fortfarande en tillfällig variant eftersom den andra är slutsåld sedan förra året. Man kan bara hoppas på att den snart finns i lager igen för den här är verkligen i minsta laget. 

Ja, men så här ser det alltså ut i köket nuförtiden. 

En del detaljer kvar men i stort sett ett fungerande kök i alla fall. Och det är ju såklart det absolut viktigaste.

  

Och så var det ju det där med kesobrödet. 

Jag gick ner 9 kilo efter min sista graviditet med en slags egen tolkning av LCHF men tappade bort alla goda kostvanor under förra hösten. Nu är det nytt år och såklart hög tid att hitta tillbaka till en sund livsstil. 

Kesobröd á la 56kilo.

Mixa:

250 g keso

 6 ägg

Rör ihop:

2 msk fiberhusk

5 tsk bakpulver

3 msk kokosmjöl

1,5 dl mandelmjöl

1,25 dl kruskakli

1 dl solroskärnor

0,5 dl blandade hackade nötter

2 msk kokosfett

lite salt

Blanda ihop allt och bred ut i smord form. Strö eventuellt över vallmofrön. Grädda i 200 grader i ca 20 minuter.

Nu tar vi tisdagskväll här i huset med brasa och soffmys.

Bästa.

***